I förra veckan föll dommarna i den stora jakthärvan i norra sverige. Tre av fem åtalade dömdes till fängelse och åklagaren var så missnöjd att hon överklagar till högre instans. Det finns knappast någon som tror att samtliga är helt oskyldiga frågan är snarast vilka brott de gjort sig skyldiga till (utöver vapenbrotten, de är inget att tjafsa om pistoler och avsågade gevär utan licenser är allvarliga saker hur man än vänder och vrider på saker och ting).
Det intressanta i dagsläget är att försöka förstå varför det blev som det blev. Förvånansvärt nog sker ett av de bästa försöken att försöka förstå faktiskt från WWF, en organisation som bidragit till att polarisera rovdjursförvaltningen i Sverige. Mats Forslund, artskyddsexpert på WWF, till ATL / TT:
Bakom den olagliga jakten finns många gånger djupt liggande orsaker som bottnar i en känsla av avstånd till myndigheter och politiker.I stort sett är det hur fil dr Erica von Essen förklarar illegal jakt på stora rovdjur i sin avhandling. I en intervju med SR beskrivs situationen såhär:
Det finns ett missnöje med rovdjurspolitiken. Den illegala jakten och djurplågeriet kan vara en del i det missnöjet, säger han.
Rovdjuren kan av renskötare och jägare ses inte bara som ett hot mot den egna livsstilen och näringen – utan också som en symbol för konflikten med de styrande. Förtroendeklyftan är djup och går långt tillbaka i tiden.
Man upplever problem med att rovdjur tar saker och ting som man värnar om, som tamdjur, men ser inte att politiken motsvarar det man upplever, säger Mats Forslund.
Konsekvensen kan bli att man tar lagen i egna händer.
Till slut kanske man känner man inte man inte har något stöd för sina åsikter. Då kan det bli så att missnöjet faller på djuren, istället för – som det borde vara – Sveriges regering och riksdag, säger Mats Forslund.
- Ett förvånade resultat var att det var inte vargen i sig som de flesta jägare motsätter sig. När man pratar med jägare erkänner de flesta att vargen har en plats i det svenska landskapet. Det är premisserna kring vargförvaltningen som känns nedlåtande, snäva och tröga, säger Erica von Essen.Jag tror att såväl von Essen som Forslund är inne på rätt spår, särskilt om man väljer att se det hela ur ett ursprungsfolksperspektiv vilken man kan välja att göra i detta fall då fyra av de fem åtalade i jakthärvan är samer. Den svenska statens relation till urbefolkningen samer är minst sagt ansträngd, i detta nu pågår en rättegång mellan en sameby och staten om bruksrätt i fjällen. Statens representant har varit minst sagt okänslig i frågan om hur hen har uttryckt sig om samerna, återkommande har de inför rätten kallats lappar vilket idag är ett synnerligen nedvärderande sätt att uttrycka sig på vilket statens representant är väl medveten om. Sedan kan man försöka se relationen med andra ögon. Jag brukar göra det ibland och väljer i detta fall att gå till FN-organet Human Rights Council som i en rapport om ursprungsfolk i skandinavien levererar mycket hård kritik mot svenska staten just i fråga om samer och rovdjur:
- Man ser att tjuvjakten tar sin grund i en förtroendekris. Genom att gå utanför systemet signalerar de att systemet inte levererar
Länsstyrelsens viltförvaltningsdelegationer - där jägarkåren finns representerad - har inte ökat jägarnas känsla av inflytande över rovdjurspolitiken, visar hennes forskning. Erica von Essen anser därför att dagens viltförvaltning behöver förändras.
62. In many parts of the reindeer herding areas, predator animals, mainly wolf, wolverine, lynx, brown bear and eagle, are causing as great or even greater a threat to reindeer husbandry as extractive industries. The Swedish Agriculture University has calculated that in Sweden, at least 60,000 reindeer, out of a total number of about 260,000, fall prey to predators every year. The number of reindeer killed by predators in certain areas has reached such levels that there is an imminent risk that herds can no longer sufficiently reproduce themselves, which can result in a “collapse” of the herd in only a few years. Government regulation severely restricts the reindeer herders’ right to protect their herds from predators, and Government compensation has only partly covered the damages caused to the reindeer herders by the predators.Med det i ekvationen så får jag en än starkare känsla av att Forslund har rätt i sina spekulationer kring vad som fått folk att bete sig som idioter gentemot rovdjuren i det aktuella fallet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar