Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 11 september 2017

Test: EKA W12

I somras i samband med att jag träffade Marcus Norfeldt för inspelning av material till jaktkunskap så kände jag på hans EKA W12. Den kändes trevlig samtidigt som där fanns uppenbara problem. Bältesupphängaren hade nämligen gått sönder när han satte sig i sin bli, han hade fler exempel på upphängare som gått sönder så den är uppenbarligen ett känt problem. Hur som helst så skaffade jag en W12 härom sistens och i helgen så testade jag den.

EKA W12 är en rejäl vildmarkskniv, eller bushcraftkniv om man skall använda modernt språkbruk. Den är av fulltångemodell med 12 cm, 4 mm tjockt, blad i Sandvikstål (12C27 tror jag bestämt) vilket tillsammans med ett rejält handtag i G10 ger en ganska tung kniv (240 gram). Slidan är i kydex och där finns ett kombinerat bryne/eldstål i ett fäste på slidan.

Kniven ligger väldigt fint i handen och känns extremt gedigen. På knivryggen finns jimpings för bättre tumgrepp. Ett hål i skaftet ger möjlighet att knyta dit en fånglina och i änden av skaftet sticker tången ut och skall vara möjlig att använda som "hammare". Finishen är god men där finns några saker jag stör mig på:

  1. Slipningen är "scandi" med en extra sekundär egg. Det tycker jag sänker knivens skärande egenskaper jämfört med en äkta scandi eller en konvex egg vilket gör att jag överväger att slipa om den om jag behåller den.
  2. Precis som Marcus påpekade för mig så är upphängaren inte så bra på kniven. Jag valde därför att sätta dit en egen av läder, bilder kommer i slutet av denna recension.
  3. När man gör en kydexslida med hål så tycker jag det är märklit att man inte sätter hålen på standard molle-avstånd. Det hade varit det naturliga och gjrot det lättare att använda kniven i kombination med annan utrustning eller byta till annan upphängare av typen tech-lock. (molle står för Modular Lightweight Load-carrying Equipment)
När det sedan kommer till praktisk använding så har jag använt den på småvilt i form av gäss. Jag är tyvärr inte nöjd. Kniven är för tung och otymplig/svårhanterad för att fungera tillfredsställande när man skall finlira. Jag är dock helt övertygad om att den skulle vara alldeles suverän när det kommer till flåning av älg och gris. 
Jag är lite gekymrad över härdningen. Jag har bara täljt lite och huggit lite småsly men redan när jag högg undan lite hårda och torra nyponbuskar så gick det microchipping ur bladet, vilket syns på bilden ovan ca 1/3 in på bladet från spetsen. Inget stort och inget som inte går att slipa bort i en handvändning men ändå något som finns där. Antagligen så blir det problmet mindre om jag slipar om eggen så den blir konvex.

Så var det det där med slidans upphängare. I bildserien nedan visar jag hur jag tillverkar en i läder som sitter något lägre och som jag tycker funkar bättre än originalet:
 Plast, hårdplast, på det kanske mest utsatta stället känns inte bra...
 Knäppningen behövs egentligen inte för kniven sitter bra i slidan.
 Hänget var bara att skruva bort.
 En upphängare i läder är lätt att skära till, tex av ett gammalt bälte.
 Originalskruvarna går fint att fästa läderupphängaren med.
Slutresultatet blir bättre och mer användbart än originalet.

Slutord. EKA W12 är en bra kniv, till och med en mycket bra kniv trots mina bitvis hårda kommentarer ovan. Men det är en kniv som behöver lite modifikationer för att verkligen komma till sin rätt. Men trots behovet av modifikationer så tycker jag att kniven för sina 650-999 kr beroende på inköpsställe är prisvärd. Den är ett betydligt säkrare kort än vissa brandade kinesiska nonameknivar som finns på marknade och kostar ungefär lika mycket. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar