Frammåt kvällningen gick jag till ett torn kring vilket jag sett hjortarna härom veckan. Jag smög ut till tornet och la min utrustning itll rätta. Sedan började jag kikarspana. Halvannan kilometer bort såg jag först en råbock sedan en get med kid springa över ett gärde. Kikade vidare. Noterade efter någon minut ett trekantigt huvud sticka upp i vallen strax hitom den plats där jag såg rådjuren.
Avståndet var långt. Mätte upp det i datorn till ca 430 m men det var stilla så jag tänkte att det borde gå att locka in den. Testade lite muspip och nog reagerade räven. Han traskade nämare. Lite mer pip och ytterligare närmare kom han. Sedan var han borta. Han hade lämnat den slagna vallen och gått in i det högre gräset.
Jag spanade över området med kikaren, spanade även av åt alla andra håll ifall något hade dykt upp där. Åter åt rävens håll. Och där satt han. Som en sfinx satt han på en stenmur och spanade över det höga gräset.
Jag sjönk ner på knä och förde bössan till axeln. Avståndet var 110 meter så jag tog bra stöd mot tornkanten. Hittade rävens vita bringa i hårkorset och lät skottet gå. En dust av rök eller ånga slog upp där räven tidigare satt. Jag varken såg eller hörde räven så frågan var hur det hade gått.
Jag satt kvar i tornet tills det var 20 minuter kvar av hjortjakten, då klev jag ner och gick till platsen där jag lossat skottet mot räven. Jag ville ha lite tid på mig att leta ifall skottet inte tagit där det skulle. Men bakom muren låg han. En fin fullpälsad 7,5 kg tung hanräv. Kulan hade tagit mitt i bröstbenet och gått ut genom ryggraden. Så bra det kunde bli. Andra räven på samma pass på två veckor.
Tjena!
SvaraRaderaVäldigt trevlig blogg det här!
Jag undrar vad man gör men rävar som skjuts. Som jag förstår det så äter man inte räv (eller gör man? är det gott?). Och det är väl ingen som vill springa runt med en rävmössa nuförtiden:D
Vänligen
Stibbe
Det är väldigt olika. Många gräver ner dem. Men det är lite onödigt, det finns mycket annat man kan göra med dem:
Radera1/ apportvilt. Rävar är bra apportvilt för såväl större hundar som grythundar. Själv har jag lagt spår med räv som min numera avlidna terrier fick spåra upp och sedan apportera ur ett gryt.
2/ Provtagning, periodvis har SVA bett att få in just rödräv för provtagning. Det har nog alltid handlat om uppföljning av sjukdomar och parasiter, nu senast rävens dvärgbandmask men även lungmask och skabb har de följt upp på det viset.
3/ skinn. Du har rätt i att det inte finns någon skinnmarknad att tala om nuför tiden vilket är lite synd då viltskin är etiskt försvarbara och ekologiskt producerade. Däremot så finns det en värld av lajvare och reinactmentmänniskor som skriker efter rävskinn, men de brukar bara vilja ha färdigberedda skinn och inte tanade / torkade skinn.
4/ rävskinn till egna plagg. Jag vet flera jägare som gjort supervarma mössor och vantar av rävskinn, plagg som de bär med stolthet när de jagar.
Skall man ta tillvara på rävskinnen så är det fullpälsade vinterrävar som gäller och inte sensommarrävar eftersom de oftast har en gles och inte helt bra päls.
Äta räv skulle jag inte göra, min gräns går någon stans hitom de rena rovdjuren. Allätare som gris, björn och grävling är en sak men rena rovdjur skulle jag inte få för mig att testa.