Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

fredag 8 september 2017

Skyddsjakt gris

Den regniga hösten har gjort att de allra flesta småbönder i min trakt är sena med tröskningen. De enda undantagen är de som har kontrakt med uppköpare som har möjlighet att torka spannmålet....

Denna försening innebär att mogen säd blir stående och att vi jägare måste lägga än fler kvällar och nätter på att försöka mota vildsvinen från grödan. Igårkväll var jag ute på ett sådant pass.
Redan på vägen ut till den aktuella kornåkern, som redan hade en del skador, såg jag ett halvdussin mörka knölar ute i åkern. Parkerade bilen och smög inpå åkern till ett torn där jag kunde få lite översikt och lägga upp strategin. Det var ungefär solnedgångstid och jag skulle ha skjutljus i någon timme till om inte månen tittade fram.

Jag spanade av gärdet och såg genast att det inte var grisar utan en grupp hindar och kalvar som när de böjer sig ner för att beta lätt lurar en att tro att det är gris. Dovviltet här är ganska mörkt, en del är nästan helt svarta vilket ytterligare gör att man kan luras att missta sig.

Jag stod i tornet sisådär 20 minuter innan jag bestämde mig för att smyga bort till två äppleträd i kanten av åkern. Runt dessa träd har grisarna varit extra aktiva.

Sagt och gjort, jag tog mig i sakta mak bort till fruktträna och därifrån såg jag åter dovviltet på ca 50 m håll. Helt uppenbart bara hindar och kalvar. Jag blev stående på en stenmur mellan äppleträden medan mörkret sakta föll.

Jag jagar alltid med aktiva skyddskåpor. Dels för att jag inte tycker om att frysa om mina stora öron, dels för att skydda hörseln och dels för att jag gillar den ljudförstärkning kåporna erbjuder. Ställer man upp förstärkningen maximalt och kupar händerna som trattar krong mikrofonerna så får man en riktad hörsel som förstärker alla ljud rejält. Ett mycket bra hjälpmedel i mörker eller när sikten är skymd av skog. Detta utnyttjade jag och hörde några låga lugna grymtningar svagt svagt med vinden. Det bör innebära att det förvisso finns gris i närheten men att de är ganska långt bort. Så jag väntade. Och väntade.

Det blev mörkt.

Månen tittade fram så nog hade jag skjutljus om något skulle komma inom 30-40 meters håll. Men nu gjorde det inte det. Åkern låg tyst och jag hörde inte av grisarna något mer. Sedan kom en molnbank och täckte månen varvid jag packade ihop och åkte hem. Jag kunde inte göra så mycket mer utan att använda lampa och det skulle vara jaktbrott.

Nu får vi bara hoppas att grisarna inte besökte gärdet, men det kan man inte vara säker på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar