Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

torsdag 16 mars 2017

Bra detaljer - tunn story. Om Åsa Larssons Det blod som spillts


De senaste veckorna har jag lyssnat på Åsa Larssons Det blod som spillts i bilen. En deckare som utspelar sig i norrland. Såhär skriver Boksidan om den:
För nästan två år sedan dödade Rebecka Martinsson männen som mördade hennes ungdomsvän Viktor Strandgård. Nu är hon sjukskriven och har svårt att minnas händelserna i Jiekajärvi. Samtidigt utreder polisinspektör Anna-Maria Mella mordet på prästen Mildred Nilsson. Likheterna med mordet på Viktor Strandgård är sådana att polisen söker en copycat. Spåren har kallnat, men i byn Pojkijärvi, där prästen bodde, värker sanningen under ytan. Mildred Nilsson var en feminist och en bråkstake som hamnade på kant med både sin arbetsgivare och en del av männen i byn. Hon ledde ett kvinnonätverk och startade en stiftelse som skulle skydda en varghona som kommit vandrande från Ryssland och etablerat sig på kyrkans mark. Åsa Larssons första deckare, Solstorm (2003), blev en stor framgång och belönades med Svenska Deckarakdemins debutantpris 2003.
Och ja, det är väl vad den handlar om.  Men jag måste säga att jag tycker att själva handlingen är rätt tunn, å andra sidan har jag ofta rätt höga krav på de deckare jag läser. Däremot så har Åsa Larssons bok flera riktigt bra detaljbeskrivningar som gör att boken trots allt var värd att lyssna till slut:

  1. Beskrivningen av Rebecka Martinssons utmattningsstress eller kanske snarare posttraumatiska stressyndrom. Här fanns det delar jag kunde relatera till utifrån egna erfarenheter. Antingen har Larsson varit där själv eller så har hon verkligen pratatmed folk som varit där.
  2. Beskrivningen av jakt. Här fanns det delar och detaljer som gör att jag helt klart misstänker att Larsson kommer fårn en jagande familj, eller kanske jagar själv. Hon har fångat upp, men även överdrivit, delar av det som karaktäriserar jakten i glesbygden.
  3. Skildringen av hundar. Många olika hundar fladdrar förbi i handlingen. Några återkommer flera gånger men gemensamt för dem alla är att Larsson skildrar dem alla med stor kunskap. Om jag får gissa så är Larsson en hundmänniska, och om hon inte lever med hundar i dag så har flera hundar passerat hennes liv tidigare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar