Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

torsdag 30 mars 2017

Argos - en trogen hund

Argos var en trogen hund. Han väntade trofast på husse i 20 år och var den enda som kände igen husse när husse väl kom hem igen efter sin resa.

Men vem var då husse?

Jo husse hette Odysseus och deltog i de Trojanska krigen vilket väckte gudarnas vrede så hans hemfärd efter kriget drog ut på tiden (20 år) på grund av en hel massa irrfärder och problem (äventyr kanske någon skulle kalla dem).

Såhär beskrivs mötet mellan Odysseus och Argos i Odysseens 17:e vers (Erland Lagerlöfs översättning från 1912):

Plötsligt en hund, som där låg, då lyftade huvud och öron,
Argos, Ulysses’ hund, som han själv, ståndaktige kungen,
hade fött upp, men ej prövat på jakt, ty till heliga Troja
drog han förut, men på jakt blev hunden av svennerna medförd
både mot vildmarksgetterna förr och mot harar och rådjur.
Nu han låg där förskjuten och glömd, då hans herre var borta,
sträckt på den spillning, som låg där i mängd efter oxar och mulor,
sammanskovlad vid porten, till dess att den fördes omsider
bort av Ulysses’ folk för att göda hans väldiga jordlott.
Där låg nu Argos, hans hund, och var full utav krälande otyg.
Nu, då han kände Ulysses igen, som stod i hans närhet,
började genast att vifta med svans och med öronen sloka,
men han ej orkade mer, då han ville därefter sin herre
närmare komma. Då strök sig en tår utur ögat Ulysses,
vänd från Eumaios bort, som märkte det ej, och han frågte:

"Underligt är det att se den där hunden i smutsen, Eumaios.
Skön till sin skapnad han är, dock vet jag nu icke så säkert,
om med en sådan gestalt han också var snabb till att löpa
eller var bara en slik, som sällskapshundarna äro,
vilka allenast för prydnadens skull av ägarna hållas."

Honom svarade du, svinherde Eumaios, och sade:
"Ack ja, den hunden har ägts av en man, som gick under i fjärran.
Vore han lika så vacker ännu och lika så hurtig,
som när Ulysses till Troja for bort och lämnade honom,
skulle du häpna på stund att skåda hans styrka och snabbhet.
Aldrig i skogens lummiga snår kunde viltet sig frälsa
när han drev upp, och förträfflig ju ock han förstod sig på spåren.
Nu i elände han är, ty fjärran från fäderneslandet
ägaren dog, och han skötes ej om av de slarviga tärnor.
Trälarna, vet man, så snart de ej mer utav herrarna manas,
mista all villighet strax att förrätta sitt skyldiga göra.
Hälften av heder och kraft vittblickande Zeus ju berövar mannen, så snart som träldomens dag över honom är kommen."

Sade och trädde så in i det väluppbyggda palatset;
rakt in i salen han gick till de trotsiga friarnas samkväm.
Argos åter blev genast förgjord av den nattliga döden,
sedan han skådat Ulysses igen på det tjugonde året.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar