Stressutmattning eller utmattningssyndrom

Jag trodde bara att det var sådant som drabbade andra. Själv var jag såklart högpresterande, stresstålig, produktiv och stod över sådana banala saker som utmattningssyndrom....

Tänk vad fel jag hade.

Vill man läsa om utmattningssyndrom så får man i Wikipedia läsa under beteckningen utbrändhet, vilket är en term socialstydelsen avråder ifrån eftersom det är en direktöversättning av en amerikansk term, burnout, som semantiskt motsvarar urladdning så som det används för ett batteri. Den svenska översättningen saknar denna semantiska betydelse och ger ett intryck av att vara permanent. Hur som helst. I Wikipedia kan man inledningsvis läsa:

Utbrändhet är en diagnos i ICD-10 för tillstånd av vital utmattning. Det räknas inte till de psykiska störningarna, utan som en faktor av betydelse för hälsotillståndet som har samband med svårigheter att kontrollera sin livssituation (ICD-10 Z73.0).
Utbrändhet är framför allt kopplad till stress i arbetslivet, och till arbetsnarkomani. Eftersom kronisk stress är patogent (bl.a. till följd av förhöjda nivåer kortisol), är tecken på utbrändhet ett observandum. Tecken på utbrändhet är cynism, utmattning och ineffektivitet. Dessa tre tecken ingår i standarddiagnosen, liksom att tillståndet beror på arbetet. Tecknen sammantagna handlar om att personen anser sig sakna kapacitet eller kompetens för sina arbetsuppgifter. Beroende på om det är en korrekt upplevelse eller inte, behandlas utbrändhet genom att stärka självkänslan eller genom att byta jobb till enklare uppgifter. Den förhöjda inre stressen behöver ibland vilas bort, varför det ibland är adekvat med sjukskrivning.
Utmattning och trötthet är det viktigaste tecknet på utbrändhet. Cynism eller depersonalisation är en försvarsmekanism, som syftar till att distansera sig från kraven.
Det finns samband mellan utbrändhet och depression, men de räknas likafullt som olika tillstånd. Några forskare har ansett att utbrändhet kan leda till depression. Utbrändhet drabbar oftare neurotiska personer. Utbrändhet hänger också samman med missnöje med arbetet. Ytterst få studier finns på huruvida utbrändhet drabbar personer oberoende av deras kompetens eller om det främst beror på svag självkänsla. En studie på poliser visade att utbrända var mer våldsbenägna i yrket, och en studie på sjuksköterskor att de visade mindre empati mot patienterna.

Jag jobbade hårt hela sommaren, ingen sammanhnängande ledighet med måjlighet att vila förrän i augusti. Då, mitt under ledigheten, smällde det till. Jag råkade ut för ett fullständigt banalt problem som jag inte förmådde hantera utan blev flyförbannad. Sedan satte jag mig på en bänk och kände kroppen dräneras på all kraft, all ork och all håg andetag för andetag. De kommande dygnen sov jag 12-14 timmar per dygn, vilket är mycket för en sådan som jag som brukar ligga på 6-7 timmars sömn.

Så fort semesterveckan var slut sökte jag upp läkere. Han ställde nog diagnosen direkt men för saks skull tog han prover för borelia med....

Perioden som följde var jobbig. Inte lik något jag upplevt tidigare, jag:

• Var fortsatt mycket trött. Behövde nästan alltid sova ett par timmar mitt på dagen för att klara de mest basala sysslorna.
• Hade fått ett allvarligt teflonminne. Hade tydliga minnesrubbningar i korttidsminnet och fick skaffa mig som vana att börja skriva listor över allt jag behövde göra. Anteckningsblock och penna följer mig nu hela tiden...
• Jag blev extremt känslostyrd, det kändes som om nerverna satt helt på utsidan. Minsta banala motgång gjorde mig totalt rasande eller trött.
• Att planera mer än en sak i taget blev helt omöjligt. Lösningen blev såklart att stryka precis allt som inte var absolut nödvändit ur min agenda. 

Nu, mer än fyra månader senare, har jag kommit till rätta med mycket av problemen. Jag är inte på något vis tillbaka där jag var men jag är närmare vad man kan kalla en normalsituation. det som hjälpt mig dit har varit flera olika faktorer, inte minst jakt. 

Såväl min läkare som den läkare och den beteendevetare jag träffat via previa/företagshälsan har varit tydliga med att jag måste försöka ta till vara på det jag tycker är lustfyllt. Och just jakten är något jag ständigt återkommer till som oerhört lustfyllt. Jag har medvetet valt att jaga så kravlöst som möjligt. Inte skjuta några onödiga skott. Absolut inte planera något utan hålla mig fri att spontant sticka till skogs med valfri hund när andan fallit på. Jag har avsagt mig allt som har varit relaterat till prestationskrav, vare sig det varit hundföraruppdrag, gästjägarinbjudningar, eftersök, föreläsningar, mitt engagemang i kretsstyrelsen eller ens bara att jaga tillsammans med andra i jaktlaget. Jag har tvingats lära mig att säga nej. 

Jobbet har vi successivt fasat in i min vardag igen. Först till 25% och under december på halvtid. Efter årsskiftet är jag tillbaka på allvar, är tanken, men jag vill inte ta några risker så jag har begärt en dags tjänstledighet i veckan under 2017 års första kvartal. Det fungerar ekonomiskt och jag tror jag behöver det. Jag har börjat lämna min tjänstemobil på skrivbordet på tjänsterummet. Helt enkelt för att slippa vara nåbar när jag inte jobbar. Grundfrågan min beteendevetare på previa ställde var: Om du lämnar telefonen på jobbet och missar ett samtal, skulle det göra att någon dog? Samma sak gäller mail, om jag läser mailet på arbetstid istället för 22.31 när det kom, skulle det då innebära risk för någons liv och hälsa? Givetvis inte. Jag har inte ett sådant jobb. Det enda jag riskerade genom att alltid vara nåbar var mig själv. Nu är det slut med det. Nu jobbar jag på arbetstid och är arbetsfri övrig tid. Men fortfarande behöver jag påminna mig själv om denna självklarhet.

Genom att tydligt skilja på arbetstid och övrig tid hoppas jag att 2017 skall bli ett hälsosammare år för mig.
____________________
Jag kan rekommendera alla att göra sökning på nätet och läsa på lite om stress. Det är bättre att fånga upp sympromen och tendensen samt göra något åt det innan det gått så långt som det gjort för mig.