Året som gick 2016

2016 var ett turbulent år för mig och för jakten i stort. Det inleddes med att en begränsad vargjakt blev ytterligt begränsad genom de sedvanliga överklagandena. Intressant att notera var hur olika olika förvaltnignsrätter bedömde de olika besluten. Jag tycker att det är bra att en förvaltnignsrätt utsetts att bedömma samtliga sådana ärenden i framtiden, det borgar för att bedömningen blir konsekvent och på lite sikt förutsägbar på ett sätt som är värdigare en rättsstat än den situation som tidigare rått.

Under våren 2016 valdes jag in i jägareförbundets kretsstyrelse. Såhär i efterhand kan jag konstatera att jag borde tackat nej även om uppdraget är intressant och roligt. Inom detta uppdrag skrev jag bland annat remissvar på ett par utredningar/förslag, tex förslaget att plocka bort jaktmöjligheterna från våra naturbruksgymnasier.

2016 var det år då jag nästan gick in i väggen. Jag fick mycket lite sommarledighet och var fullt upptagen med att skriva ett anbud till en stor upphandling. Det var synnerligen omfattande och komplicerat och anbudet bestod av 10 separata delbudgetar som skulle hänga samman på ett bra sätt. Utöver budgetdelen krävdes en smärre avhandling för att förklara hur vi skulle utföra det hela och varför det var det vetenskapligt bästa sättet att gå till väga. En riktigt braindrain som slutade på ungefrä 140 sidor underlag... Dagarna efter att detta lämnades in begravdes min gudfar och ytterligare någon dag senare, under min semester, så kraschade jag. Diagnosen jag fick veckan senare var stressutmattning.

Jag sjukskrevs på heltid under september och har jobbar 25% oktober - november. Nu i december har jag gått upp till 50%. I januari är det dags att gå upp till heltid då jag av sjukvården samt previa betraktas som frisk. Jag är inte riktigt villig att sätta min hälsa på spel i fortsättningen så jag kommer att gå ner i tjänst och ha ledigt på fredagar under januari-mars. Sedan får vi se hur det blir...

Nu är inte jag den enda som är sjuk. Under hösten konstaterade vi att terriern, Missan, lider av jaktödem. Extremt ovanligt bland terriers men gaska vanligt bland drevers och för den rasen är det något att vara alert på rent avelsmässigt. Vi får väl se hur länge den lilla hunden hänger med...

Under senhösten plockade jag upp ett gammalt intresse. Jag köpte mig ett par kameror, lite äldre semiproffskameror som gör att jag kan använda alla mina gamla analoga nikonobjektiv utan att behöva jiddra med extern ljusmätare. Det är riktigt roligt och vi får se vart det barkar hän.

Rent jaktligt så har jag jagat mycket, men skjutit väldigt lite. Någon gris, ett par rådjur, ett par dovvilt, ett par dussin duvor och kråkfåglar och lite sjöfågel men inte så mycket mer än det. Mycket beror det på att jag varit ute och jagat för att komma ut i naturen. Jag har inte ens höjt bössan var gång något dykt upp.