Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

lördag 24 december 2016

God jul!

Ibland, när det händer som mest rung omkring mig skulle jag helst sitta på en stubbe i skogen. Kopplet skall vara i min hand och hundarna lösa. De får gärna hitta något. Missan smågläfser för att successivt arbeta upp ett illvrål innan hon drar igång drevskallet. Gällt om det är rådjur, djupt och elakt om det är gris. Essa däremot skallar på at pur jaktglädje. Där finns inte mycket annat än en makalös livsglädje. Hon ger ständigt intryck av att ha stora förhoppningar, att dagen, jakten, skall bli en enda stor glädjeyra.

Så vill jag spendera min jul. Men jag har en omgivning. Jag försöker finna en medelväg. En väg som gör alla hyfsat nöjda. Då blir det ingen julaftonsjakt. Då blir det att besöka föräldrar, träffa bror och svägerska, barnen träffar sina kusiner och alla äter för mycket.

Men sedan. När själva dagen är över, mörkret faller och juldagen randas. Då tycker en del att julefrid råder i skogen. Det gör inte jag. Jag låter julefrid råda på julafton. Juldagen är en bra dag att lufta sig, röra sig och arbeta bort några av alla kalorier man satt i sig.

Så hoppas jag det kan bli i år. En rejäl juldagsjakt. Hur hädiskt ni läsare än må tycka att det är så är det så jag vill ha det!*

Hur som helst. Jag önskar alla läsare, såväl ni som uppskattar det jag skriver som mina belackare en riktigt god jul!
_____________
*Men ibland tror man nästan makterna vill något annat. En juldag skar jag av mig sträcksenan i tummen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar