WWF:s rödlistning är onödig och klåfingrig

Varje år presenterar Världsnaturfonden en fiskguide till vilken fisk de anser det vara hållbart att fånga och äta. Såhär ser den aktuella versionen ut:

Klickar man upp den i storlek så ser man för det första att det är en minoritet fiskar som WWF rekommenderar att man äter. Lejonparten av fiskarna är faktiskt rödmarkerade vilket är en förvillande markering då den liknar den officiella rödlistan. Hur som helst så är detta endast Världsnaturfondens egen lista och rekommendation, en lista som nu blir allt mer av ett mediajippo och allt mindre av något seriöst.

I år är det rödlistningen av vild öring som väckt en del irritation. Inte minst i Jämtland. Länsstyrelsens fiskeriexpert säger tex:

– Det finns inga som helst indicier på att den vilda öringen skulle vara hotad i Jämtland, speciellt inte i fjällkedjan där det i själva verket fiskas för lite öring. Även i Storsjön har vi fått rapporter om att öringbeståndet är väldigt gott. Rödingen ser vi inte heller som hotad i dagsläget. En förklaring kan kanske vara att man utgått från exempelvis Vätternrödingen när beslutet tagits.

Lokal expertis menar alltså att det inte är några problem med öringen, ja inte heller med röding, gädda och abborre heller för den delen. De finns med på listan sedan tidigare. När WWFs underlag granskas så konstateras det att deras underlag endast behandlar havsöring. Samtidigt för WWF ett intressant resonemang som går ut på att vatten kan köpa sig fria från WWFs rödlistning genom att MSC-certifiera sig.

Inger Melander, sakkunnig på fiske inom WWF, förklarar deras ställningstagande så här:
– Vi utgår från vetenskap och forskning i fiskguiden, exempelvis den certifierade MSC-märkningen. Om ett område saknar tydlig förvaltning och spårbarhet så hamnar det mot det röda hållet, berättar Inger Melander.
Menar du alltså att varenda öringvatten i Norrlands inland måste MSC-märkas för att slippa rödmärkningen?
– Nej, stora områden kan gå ihop för att skaffa en gemensam märkning. Jag håller med om att det kan bli skevt när vi ger en sådan här generell bild, men mitt uppmaning är att länsstyrelsen skickar in analyser och dokumentation till oss så kanske vi kan skriva in en anteckning i fiskguiden om fisket är hållbart just där.
Fisketurismen är en viktig näring i Norrland, går det inte att justera fiskguiden utifrån mer precis information redan nu?
– Nej, det får bli nästa år i så fall. Jag uppmanar som sagt länsstyrelsen att skicka underlag till både oss och SLU, så kan vi tillsammans göra en bättre bedömning utifrån öringens bästa, säger Inger Melander.

Så bevisbördan ligger inte på WWF som påstår att situationen är dålig utan lokalt. Det intressanta i sammanhanget är ju att WWF gjorde exakt samma fel i fråga om gäddan härom året, Då sade WWF till SVT:

– Vi ser att gäddbestånden går ner. Dessutom finns det väldigt dålig kunskap om hur gäddbestånden ser ut, främst i inlandet, säger Inger Näslund som är expert på fiskefrågor på WWF till SVT.
– Eftersom problemen med till exempel igenväxta lekplatser också kan finnas i inlandet, och vi vet så lite om hur det ser ut, så gäller rödlistningen i hela landet.

Givetvis fick hon mothugg från experter i  just inlandet:

– Det är precis raka motsatsen, säger länsfiskekonsulenten på länsstyrelsen i Jämtland Joakim Svensson.
– Gäddan och andra vårlekande fiskarter ökar i våra vatten. Det finns absolut inget hot mot gäddan i Jämtland, det där är uteslutande ett kustproblem i Östersjön.
Han tycker att WWF har ett Stockholmsperspektiv och att man måste förtydliga sitt budskap.
– De har fått allt om bakfoten och vet inte vad de pratar om. Som art betraktat finns det inget hot mot gäddan i jämtländska vatten och man kan med gott samvete fiska och äta gädda.

Även västkusträkan sattes upp med rött för ett par år aedan. Det fick den kunnige och engagerade biologen Stefan Edman att reagera.

WWF:s rödlistning är onödig och klåfingrig. Det anständiga hade ju varit att man i fiskguiden lyft fram och hyllat det småskaliga räkfisket, t ex i Gullmarn och Koster–Väderöfjorden.

Argumenten? Jo dels är kunskapen och dataunderlaget inte alls så dåligt som WWF gör gälande, det finns till och med utrymme att fiska 6.000 ton räkor. Edman väljer att kontrollra med Havsforskningsrådet och kommer fram till följande:

Men konsumenterna kan alltså utan dåligt samvete avnjuta de sex tusen hållbara ton som finns, säger Mats när jag ringer upp honom för samtal. Han tillbakavisar också WWF:s påstående att statistiken över räkbestånden skulle vara bristfällig.
Mot den här bakgrunden framstår WWF:s rödlistning som onödig och klåfingrig. Debatten de senaste dagarna visar att konsumenterna blivit uppskrämda; många tycks tro att det knappt finns räkor kvar i Västerhavet. Vilket alltså är helt felaktigt

Därtill kommer att guiden inte gjorde skillnad på olika former av fiske. De drog alla fiskare över en kam, vilket iofs har åtgärdats nu efter två år genom att miljömärkta västkusträkor godkänns.

Jaag tycker inte att fiskeguiden känns speciellt seriös när generella rekommendationer görs på så lösa grunder som uppenbarligen sker. Då blir det snarare ett sätt att väcka uppmärksamhet och skapa rubriker kring det egna varumärket än något nyttigt för konsumenter och miljö.
______________________
Rubriken är lånad från Stefan Edmans länkade artikel.