Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

tisdag 17 maj 2016

Revenge of the Sith, nej förlåt, Djurskyddet Sverige

För några veckor sedan påtalades det i sociala medier* och av Svensk Jakt att Djurskyddet Sverige hade samarbetsavtal med Granngården, Försäkringsbolag och veterinärer. Det blev lite av en storm mot företagen. Såväl jägare som djurägare av olika slag protesterade och hotade med bojkott. Det slutade med att flera av företagen bröt sina sammarbeten.

En av orsakerna till stormen beror såklart på att Djurskyddet Sverige engagerat sig jaktpolitiskt och bland annat ifrågasatt** bland annat vargjakt. I dag kom Djurskyddet Sveriges motdrag, formulerat i samarbete med Djurens Rätt. Det de primärt skjuter in sig på är Jägareförbundets "allmänna uppdrag". Nedan citerar jag några textschok och påtalar rena felaktigheter:
Det så kallade allmänna uppdraget för viltvården ger Svenska Jägareförbundet 52 miljoner kronor årligen för att de bland annat ska ansvara för att allmänhet och myndigheter får objektiv information om statusen på viltvården i Sverige.
Det intressanta är att det finns utredningar som visar att pengarna är väl investerade och ger ett resultat som motsvarar en mångdubbel kostnad om den utförts av en myndighet istället för en ideell organisation. Sakligheten är också stor, det finns undersökningar som visar att jägare har större sakkunskap om djur och djurs effekter på samhällsvärden än befolkningen i allmänhet.
Flera statliga utredningar har pekat på problemen med att Svenska Jägareförbundet är en intresseorganisation med ett myndighetsliknande uppdrag.
Samma utredningar har även kommit fram till att problemet med råge vägs upp av hur effektivt pengarna används vilket gjort att ordningen kommit att bestå.
Jägareförbundet kräver att stora rovdjur som vargar och lodjur helst inte ska få finnas alls eller i så låga antal att de inte ska kunna konkurrera med jägarna om älgar. Det går på tvärs mot uppfattningen hos befolkningen som anser att de stora rovdjuren hör hemma i den svenska naturen.
Intressant och felaktigt påstående. Jägareförbundets rovdjurspolicy stipulerar en vargstam som ligger marginellt under den lägsta gynnsamma bevarandestatus som regering och riksdag beslutat för den svenska vargen, att Naturvårdsverket tagit höjd i förhållande till det politiska beslutet är en helt annan sak.
Härom veckan bevittnade vi en aggressiv kampanj riktad mot företag som stödjer Djurskyddet Sverige och andra organisationer med synpunkter på jakt. Kampanjen utfördes av enskilda jägare men stöddes aktivt av Svenska Jägareförbundets medlemstidning Svensk Jakt. Att Svenska Jägareförbundet, som har ett myndighetsliknande uppdrag, aktivt motarbetar de röster som har en annan syn på jakt än de själva menar vi är oacceptabelt.
Här har man inte förstått att Svensk Jakt är journalistiskt fristående från Jägareförbundet och skriver det de vill, även sådant som kritiserar förbundet. Det var med andra ord inte Jägareförbundet som var pådrivande utan Svensk jakt som objektivt rapporterade om sakförhållanden vilka fångades upp i sociala medier och förstärkte pressen på de företag som samarbetade med Djurskyddet Sverige..
De ”jaktfientliga organisationer” som Svenska Jägareförbundet målar upp har det gemensamt att de kritiserat licensjakt på varg samt de mycket kontroversiella och plågsamma jaktformerna grytjakt och löshundsjakt.
En särskilt plågsam jaktform är grytjakten. Med hundar jagas rävar och grävlingar upp från sina gryt, där de har sökt skydd. Väl uppe skjuts det sönderstressade djuret. Nära förknippat med grytjakten är de oacceptabla grytanlagsproven. Testerna görs i konstgjorda gryt med grävlingar som sätts in i grytet där de stressas som levande lockbete för hundarna.
Grytjakt innebär vissa risker det är helt klart, men beskrivningen av grytanlagsproven är helt uppåt väggarna. Helt uppenbart har artikelförfattarna aldrig varit med på något av grythundklubbens arrangemang. Visst låter hundarna en del, men grävlingarna bryr sig rätt sällan. Har upplevt grävlingar som somnat i grytan medan hundar stormskällt på andra sidan gallret. Och artikelförfattarna har knappast träffat den tama grävlingen Källe som används i dessa sammanhang.
Löshundsjakt är en vanlig jaktform där drevet kan pågå i flera timmar. Ur djurskyddssynpunkt är det fullständigt oacceptabelt att utsätta det jagade djuret för den stress det innebär. Jaktformen innebär också att jägaren utsätter sin hund för stora risker framför allt i trafiken men också i möten med vilda djur som vildsvin eller till exempel varg.
Jag blir såklart nyfiken på vilket sätt löshundsjakt är plågsamt. Med rätt hundar på rätt vilt är inte adrenalinnivåerna i fällda bytesdjur över det normala.

Och slutligen den avslutande meningen:
Stoppa miljonrullningen av skattepengar till Svenska Jägareförbundet och flytta ansvaret för viltvården till Naturvårdsverket.
Nu är det ju då inte frågan om skattepengar utan pengar från viltvårdsfonden vilklen byggs upp av den viltvårdsavgift jägarna årligen betalar in för att få sitt statliga jaktkort för att över huvud taget få jaga i sverige. Det är inte en skatt utan en avgift, och den administreras av Kammarkollegiet.

Ja, om man vill så kan man få in många fel i en och samma text. Problemet är att många tror på det Djurskyddet Sverige och Djurens Rätts representanter ljuger ihop.
_____________________
*Jag minns faktiskt inte om jag såg det delat i sociala medier av privatpersoner eller av Svensk Jakt först. Lite halvsvårt att gå tillbaka och kolla det nu.
**Kanske överklagade de också, jag vet inte riktigt. Hur som helst så är fd överåklagare Sven Erik Alhem aktiv medlem och han har något emot såväl jägare som jakt.

1 kommentar:

  1. En kommentar som jag fick av en person som ville vara anonym:

    "I flera av de där jaktbeskrivningarna kan man väl byta ut lite substantiv så att det är vargen som jagar plågsamt"

    SvaraRadera