Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 14 mars 2016

Litar du på gränserna i din gps?

Som rubriken lyder: Litar du på gränserna i din gps?

Med gränser avser jag såklart fastighetsgränser eftersom det är dessa som styr var vi får jaga.

Det givna svaret borde vara NEJ! Och det av två skäl:
1/ gps-ens begränsningar
2/ lantmäteriets underlag

Jag jobbar en del med gps i jobbet. Beroende på vilket behov vi har av noggrannhet använder vi antingen en handburen trimble gps (kostar ca 10kkr + moms) eller en nätverks RTK (ca pris 100 kkr + moms + abbonnemangskostnad). Den handburna gps-en ger en bra dag med mycket tålamod en precision på kanske en meter när. Om det är öppen mark vill säga. Och bra sattellitmottagning. I skog slår det mer. Kommer man ner på 5 m kan man vara glad. Nätverks RTKn hanterar bra dagar mm noggrannhet, åtminstone i X och Y led, Z brukar diffa flera cm.

Ju billigare en GPS är ju sämre noggrannhet får du och ju tätare vegetation ju sämre noggrannhet. Skall man vara lite krass så tror jag inte man under normala jaktförhållanden ligger bättre än 5, kanske så dåligt som 10 m från den punkt där man faktiskt befinner sig. I de flesta fall spelar det ingen som helst roll, men ibland kan 10 m göra hela skillnaden. Jag tänker såklart på fastighetsgränser.

Nu kommer vi in på nästa stora felkälla. Lantmäteriets fastghetsdata. Fastighetsdatan är nu släppt och allt fler kommer att få in den i de gps-er som tas med på jakt. Problemet är att fastighetsdatan långt ifrån alltid är att lita på. Tidningen LAND lantbruk & skogsbruk uppmärksammar detta i en artikel.

Artikeln handlar om en skogsägare som upptäckte att någon avverkat ett 20 m brett stråk på hans mark:
Göran Hillboms skogsskifte har "flyttats" 20 meter söderut – om man går efter Lantmäteriets digitala fastighetskartor. Det upptäckte han i samband med en slutavverkning.
Den digitala kartan avvek från verkligheten. Det intressanta i sammanhanget var Lantmäteriets reaktion:
När felet uppdagades kontaktade han Lantmäteriet för att rapportera in felet. Beskedet blev dock att felet var för litet för att det skulle korrigeras av myndigheten.
Ännu intressantare blir det när en jurist på lantmäteriet tillfrågas:
Gunnar Blixt, jurist och kartexpert på Lantmäteriet, menar att digitala fastighetskartor bara ger enbart en grov översikt över hur fastigheterna är belägna i förhållande till varandra.
När fastighetsägaren ändå ville veta hur felet kunde åtgärdas så fick han beskedet att han kunde bekosta en ändring. Så om en myndighet lämnar ut fel underlag så måste den drabbade betala för att rätta till dem. Det är ju en intressant affärsidé.
– Men de sa också att det gick att rätta till om jag betalade själv. Men det är ju Lantmäteriet som gjort fel och då tycker jag att de ska stå för det, inte jag, säger Göran Hillbom.
Men nog fasen bryter Lantmäteriet mot förvaltningslagen! Eller vad säger ni:
7 § Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Vid handläggningen skall myndigheten beakta möjligheten att själv inhämta upplysningar och yttranden från andra myndigheter, om sådana behövs. Myndigheten skall sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Även på andra sätt skall myndigheten underlätta för den enskilde att ha med den att göra.
Genom att släppa fastighetsdata, vilket jag anser är att likställa med en myndighetshandling då lantmäteriet ansväarar för den, som inte överrensstämmer så riskerar man fastighetsägarens ekonomiska säkerhet (som i fallet ovan) men i värsta fall riskerar man människors fysiska säkerhet om man har två jaktlag där det ena jagar utifrån fysisk verklighet och det andra utifrån den digitala fastighetskartan. Den måste helt enkelt stämma.

Kort sagt, lite inte helt på din gps. Använd den med sunt förnuft och i kombination med hur terrängen ser ut, i många fall ser man fastighetsgränserna i terrängen.

5 kommentarer:

  1. Svår fråga men Lantmäteriet kan ju rimligen inte ta anvar för indirekt skada om man inte garanterat korrektheten i underlaget. Att sedan gps inte är exakt gör ju saken svår. Har har under de omständigheterna förståelse för myndighetens agerande. Om myndigheten skulle garantera underlagets riktighet måste ju varje fastighet mätas in och kontrolleras exakt vilket gissningsvis är ett mastodontarbete.
    Viktigt är att Lantmäteriet tydligt friskriver sig gentemot användaren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så som den digitala fastighetskartan används som planeringsverktyg av såväl näringsliv som offentliga aktörer så är det av stor vikt att den stämmer. Det tycker jag nog man kan kräva. Och att bekosta att felet rättas i ett uppdaterat digitalt underlag skall inte ligga på fastighetsägaren, det är helt orimligt.

      Radera
  2. Kan ju passa på att nämna min kollegas reaktion:
    "Aha, det förklarar varför grannens uthus ligger på min mark senast jag klickade fram fastighetsgränserna i arc gis."

    Kollegan har alltså äldre papperskartor som tydligt visar var gränsen går och att grannens uthus ligger kloss an mot den.

    SvaraRadera
  3. Med en hanhållen gps i skogsmiljö kan man räkna med en noggrannhet på ca 10m och som Lantmäteriet så är ekonomiska kartan bara en översikt. På många platser i Sverige är de digitala kartorna bara digitaliserade papperskartor för att få en överblick det som gäller juridiskt är fortfarande gräns rösen och rågångar.

    Vad gäller GPSer så behöver man ha en flerkanals RTK mottagare det innebär att man tar in två signaler från de amerikanska satellit systemet och även signaler från de ryska satelliterna och därefter en korretionssignal från markstationer då kan man mäta med mm presition i öppenterräng.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just så. Jag använder ibland en nätverks-RTK i jobbet, emellanåt när det är rejält tätt får man vänta på att få en punkt med acceptabel noggrannhet men oftast tar det bara någon sekund. .

      Radera