Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

onsdag 16 mars 2016

I pipen: yxtest

För jägaren är det aldrig fel att ha en liten yxa, eller för den delen huggare, till hands när man är på jakt. Kanske inte för att ta hand om djur utan för lite passröjning om det behövs samt viktigast av allt elden.

Det finns många små behändiga yxor på marknaden. Jag har tidigare framför allt använt en lite hultafors eller min morfars fars märkyxa från domänverket. 2003 gick jag en termin på Bäckedals folkhögskola i Sveg och lärde mig smida. Då ble det bland annat en smidig liten täljyxa. När jag disputerade 2005 fick jag ett par fina Gränsforsyxor, bland annat en vildmarks/jägaryxa (vet ej vad den kallas) och en slöjdyxa. De är himla trevliga. Härom veckan damp Karesuandoknivens stoera àksu.
Eftersom jag befinner mig mitt uppe i årets vedarbete så har jag så smått börjat testa Stoera Àksu i samband med att jag kvistar stammar. Det ger ett bra intryck av yxans kapacitet och möjligheter. På ett sätt tar det lite emot att använda en så vacker yxa, men samtidigt så är både yxor och knivar bruksföremål som inte skall hänga på väggen utan faktiskt just brukas.
Jag kommer med andra ord att testa Karesuandoknivens nya yxa ett tag till innan jag skriver en mer djuplodande recension. Men jag kan redan nu konstatera att yxan är konstruerad för att kunna användas även när man har kratiga vantar eller handskar. Handtaget är kraftigt och ger ett mycket bra grepp, det har även en tydlig knopp i änden vilket gör att man inte tappar den även om den skulle glida i handen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar