Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

torsdag 24 mars 2016

Bryssel 22/3 och EUs vapendirektiv

Tisdagen den 22 mars fyllde jag år. På det hela taget en bra dag. Om jag ser till mig personligen. Lyfter jag blicken lite så var det en rätt dålig dag. Det var dagen då terrornn slog till mitt i EUs hjärta. Det var då bomber exploderade på Bryssels flygplats och tunnelbana. Minst 31 människor dock och över 270 skadades. Samtidigt kunde det varit värre, den största bomben exploderade nämligen inte...

EU-kommissionen utnyttjade höstens terrordåd för att lansera ett revideringsförslag av vapendirektivet. Jag har skrivit massor om det och som ni vet är jag ytterst kritisk till det mesta. Det är få av åtgärderna som föreslås som över huvud taget kommer att påverka den illegala tillgången på vapen. Däremot kommer åtgärderna att drabba miljontals laglydiga vapenägare.

Men hur hänger då vapendirektivet och tisdagens terrordåd ihop? Jo i ett pressmeddelande från EU-kommissionen kan man läsa:
Last year, the Commission presented proposals to make it more difficult to acquire firearms in the European Union, aimed at tightening controls on the acquisition and possession of firearms, as well as common minimum standards for deactivation of firearms.
The European Parliament and Member States have to work quickly and constructively now, because we have to reduce the risks of guns falling into wrong hands.
Så ett förslag som redan hetsats fram utan förankring och utan konsekvensanalys skall nu forceras igenom ännu snabbare? Jag tar mig för pannan och minns Helene Lööws ord från ledaren i Bohuslänningen i morses:
Vi har sett horder av utredningar, av debatter om prevention och lagstiftning. Det torde finnas få som inte inser att terrorism åter har blivit en del av verkligheten. Det finns också i den efterföljande debatten en sorts underliggande föreställning om att terrorismen på något sätt är ny, att den plötsligt avbryter en lång period av lugn och stabilitet . I verkligheten är den sedan slutet av 1800-talet en del av Europas historiska. Vi har sett våg efter våg av olika former av terror, vi har sett våg efter våg då en rad olika grupperingar samtidigt övergår till olika former av terrorism. De perioder vi varit mer eller mindre befriade från skräcken för terror har varit väldigt korta. Men även om det ser ut så – måste vi också påminna oss om att terrorvågorna har ebbat ut, terroristerna har kämpats ner – det har kommit nya i deras ställe – men de har i slutändan ännu så länge inte vunnit.
Och all denna hysteri och lagstiftningshets faller tillbaka på samma sak. Man har gått i terroristernas fälla, inte minst media har gjort det:
Att förmedla känslan av att det kunde ha varit du är också just denna form av terrortaktiks syfte, att sprida skräck, sprida en smygande känsla av att det vardagliga inrymmer ett potentiellt hot, en risk att dö.
Blir vi rädda och handlar som hysteriker så har terroristerna nått ett av sina mål. Att rubba den demokratiska ordningen. Därför är det viktigt att behålla sitt lugn. Givetvis inte utan att känna sorg, men det viktiga är att behålla ett analytiskt sinnelag och kritiskt tänkande. Vad är rätt att göra nu? Och vad gjorde vi förra gången? För situationen är inte ny, det är bara vårt minne som är löjligt kort. Såhär ser terrorstatistiken ut för Europa sedan 1970:

Klicka på bilden för att se den i större storlek eller gå in på statista för att läsa hela blogposten. Det vi ser idag är inget mot hur det var på 1970 och  1980-talet när IRA, RAF och ETA sprängde bomber lite var stans. Eller palistinska terrorister kapade flygplan var och varannan vecka. Så sett har 2000-talet varit extremt fredligt, undantaget en handfull tragedier så som Madrid 2004, London 2005, Norge 2011, Paris 2015 och nu Bryssel. Samtidigt kommer summan människor som dödats i terroristarracker i Europa under HELA 2000-talet bara nätt och jämt upp i den mängd döda från de katastrofala toppåren 1972, 1974, 1980 och 1988. Nu är jag för ung för att minnas speciellt tydligt, men hur var rädslan på 1970 och 1980 talen? Var den ens i närheten av det man ser folk ge uttryck för idag?

Näe. Jag säger åter, det är viktigt att behålla lugnet och inte göra något förhastat. Forcerade beslut blir sällan bra beslut. Och det ser vi tydligt i fallet EUs vapendirektiv.

1 kommentar:

  1. Med kaospolitik som grund kommmer man att öka invandringen, ta bort lagliga vapen och minska personlig integritet och yttrandefrihet med terrorhotet som svepskäl. De som hävdar att muslimsk terror skulle ha något med muslimsk invandring att göra kommer att förföljas.

    SvaraRadera