Världsnaturfonden om troféjakt

På SVT intervjuades Ola Jennersten från Världsnaturfonden om troféjakt, primärt afrikansk sådan. Det var en intressant och relativt väl nyanserad artikel som man kan fundera en del över.

Jennersten vänder sig inte emot jakt i sig utan emot "canned hunting" som han beskriver på detta vis:

Enligt Ola Jennersten, expert på biologisk mångfald vid WWF, förekommer bland annat ”canned hunting” i Afrika. Det är jakt på privat mark där man köper djur, släpper ut dem i ett inhägnat område för att sedan skjuta dem med gevär eller pilbåge.
– Det tycker jag är långt ifrån ärlig jakt. Ärlig jakt är väl organiserad, man jagar på ett överskott och har ett hållbart jagande där lokalbefolkningen får en schysst ersättning från jakten, säger han till SVT Nyheter.
– ”Canned hunting” där man kan beställa ett lejon internet som de sedan släpper ut för att dödas. Fallet Cecil är lång ifrån vad jakt egentligen ska vara.

Personligen är jag totalt ointresserad av den typen av jakt men jag ser poängen med den. Den ger arbetstillfällen och drar in pengar till företag i områdena där den bedrivs. Och den går egentligen inte ut över vilda mer genetiskt värdefulla djur eftersom djuren i dessa sammanhang är uppfödda och avlade för att vara så tjusiga som möjligt och bli just fina trofeer. Denna typ av jakt skapar betydligt fler jakttillfällen, och därmed ett större turistflöde, än den jakt Jennersten tycker är OK. Sedan kan man fundera på omd et är bra eller dåligt, det finns hur som helst en stor efterfrågan.

Det är rätt tydligt att intervjuaren och skribenten anstränger sig för att dels få med lejonet Cecil och dels för att få ett svenskt perspektiv. Det svenska perspektivet är vad som ger rubriken:

Inte olagligt att ta hem troféer till Sverige

 Inte olagligt..... Varför har de valt en negation istället för att välja den mindre känsloladdade rubriken:

Lagligt att ta hem trofeer till Sverige

Det är en lika korrekt beskrivning, men neutral och objektiv i uttrycket. Vidare, nu om Cecil:

Cecil-fallet, där lejonet först sköts med pilbåge och sedan avlivades med gevär 40 timmar senare, kallar Ola Jennersten för vedervärdigt.
– Det är mycket pengar i det. Det finns människor som tycker att det fränaste som finns är att skjuta ett lejon. Den här killen betalade nästan vad som helst. Det var en ren nöjesjakt vad jag förstår.
– Ska det vara jakt på lejon kan jag tänka mig att det ska vara problemlejon som man identifierar, så att man är noga med att veta vem individen är, och sedan skjuter man den snabbt med ett gevär så att den slipper lida. Och inte hålla på med sådana här Robin Hood-metoder. Det är otroligt primitivt, säger Ola Jennersten.

Jag håller med om att det inte var speciellt lyckat, samtidigt skall man vara på det klara med att det var bra att de inte ga upp jakten utan fortsatta att spåra det skadade lejonet i de 40 timmar som krävdes för att fälla det. Det är faktiskt ansvarstagande. Att reducera pilbågsjakt till primitiva Robin Hood-metoder visar bara att Jennersten inte vet och kan något om moderna pilbågar och pilar. Pilbågarna har genomgått en nästan lika stor utveckling som gevären under de senaste 500 åren.

Slutligen har Jennersten faktiskt ett rätt bra förslag som handlar om certifiering av jaktföretag/jakter:

För att jaktresor ska fungera bättre i framtiden skulle han gärna se ett slags certifieringssystem.
– Att en tredje part godkänner anläggningen och jakten så att pengarna också går till lokalbefolkningen och viltvården. Ungefär som KRAV-märkningen fungerar på mat. Då får vi ett vinn-vinn system och det inte blir som för tandläkaren och Cecil.

Mellan raderna så tycker jag mig kunna utläsa att Jennersten faktiskt är medveten om hur stor jaktens ekonomiska betydelse är för att bibehålla den biologiska mångfalden i Afrika och på andra håll. Det är bara synd att han inte är lite tydligare med det. Men det går väl inte ihop rent pedagogiskt med Världsnaturfondens pågående  kampanj mot tjuvjakt....