Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

fredag 9 oktober 2015

Vargfakta slutar

Jesper Jönsson avslutar sitt nu femåriga projekt vargfakta. Hans avslutande blogpost kan ni läsa här. Sedan 2011 har Jesper med samarbetspartners levererat nyheter och fakta om varg. Genomgående har allt uppgifterna varit hänvisade och kontrollerbara. Inget har varit taget ur luften.

Jesper beskriver själva iden såhär:
Idén var alltså att sammanställa och katalogisera händelser i dåtid och nutid samt dra vissa slutsatser av detta i lite längre artiklar med jämna mellanrum. Idag representerar Vargfakta Europas och förmodligen även världens mest omfattande databas med artiklar och referat om ”människor och varg”. Utgångspunkten rent ideologiskt var att människan är en del av naturen, en brukare och inte en betraktare. Den väl spridda myten om att ”naturen sköter sig bäst själv” saknar som bekant praktiskt och verklig grund mer än som upptakt till något NewAge-seminarium.
Att arbetet tar på krafterna förstår jag:
Någon gång under slutet av 2014 började jag dock känna en viss uppgivenhet inför frågan. Att som ensam eller åtminstone minoritet kämpa mot ekonomiskt starka miljöorganisationer och försöka mäta sig med deras lobbyapparat tar på krafterna. Nog för att jag ser att de inte lika otvunget ljuger om vargen längre men det är fortfarande så att de, utan vetenskaplig grund, påstår att vargen är nödvändig för den biologiska mångfalden. Och det kommer de undan med det bara för att media och politiker i stort inte är intresserad av att stöta sig med miljöorganisationerna. 
Vidare:
Jag och många med mig som engagerat oss i frågan kommer nog aldrig riktigt förstå hur det ligger till politiskt när det kommer till vargen. Karl Hedin redogör för det politiska ointresset när han berättar om den vargbok han, Anders Runnerus och Sten Bergh gav ut 2010. En kopia skickades till var och en av de 349 riksdagsledamöterna. Två eller kanske tre läste boken trots påminnelser.
Utifrån detta politiska och förvaltningsmässiga ointresse är det svårt att se att fortsatt skrivande och informerande har någon avgörande betydelse. Vargfakta har uppnått sitt syfte i att utbilda i frågan. Lögnerna kring vargen som ”oskygg”, ”tar bara vad den behöver”, ”angriper inte människor” och så vidare har alla avslöjats som just lögner. Alla de 1 870 artiklarna och referaten ligger kvar i databasen och finns tillgängliga för allmänheten att läsa. Alla är lika relevanta nu som när de skrevs. Och de kommer att vara relevanta lika länge som det finns varg av den enkla anledningen att vargen, ja den kommer alltid att vara precis lika förslagen som förr. 
Det är inte utan ett sting av sorg som jag läser Jespers ställningstagande. Jag har full förståelse för att han gör som han gör, men problemet kvarstår. Och det var kanske just det som fick en annan viktig profil i frågan, Dag Lindgren, att dra sig ur. Det är en seg fråga. Att kämpa på så länge som Jesper gjorde är imponerande. Själv orkar jag för närvarande bara skrapa lite i kanten på den. Detta efter några tillfällen med lite djupare engagemang, inte minst när jag satte mig och skrev ett remissvar på rovdjursremissen för ett par år sedan.

2 kommentarer:

  1. Är av åsikten att varg skall finnas i Sverige i ett tillräckligt antal för att kunna reproducera utan konstgjord införsel av nya vargar. Men jag tycker vargar som stryker kring människors bostäder och tamboskap i princip skall få skjutas. De skall vara rädda för människor och deras boskap. Vargen är en naturligt förekommande art i Norden och bör enligt min mening så förbli.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min åsikt är att vi inte kommer ifrån att ha varg. Då är en liten men frisk stam bättre än en stor.
      Sedan kan jag villigt erkänna att jag i den frågan är skenhelig, NIMBY, not in my back yard. Jag vill inte ha dem i närheten.
      Jag är för övrigt av den åsikten att många vargar innebär ett hot mot den biologiska mångfalden. Helt enkelt för att de bidrar till att minska mängden betesdjur och hävdad mark. I vårt land har vi den rikaste biologiska mångfalden i slåttermarker och naturbetesmark. Och det är markslag som minskar och lite skämtsamt uttryckt borde föras in på rödlistan över hotade biotoper.

      Radera