Rådjursjakt på ett näs

Idag var nnu en dag på svärfars bakgård. Åter var jag iklädd kläder jag ärvt av honom och bössan jag övertog när jag tog min jägarexamen. Vid det här laget har jag nog fällt fler vilt med den än svärfar gjorde under de 30 år den var i hans ägo. 

Idag var planen att jaga på en udde, ett näs. Kanske 15 ha stor och 250 m bred där jag tänkte passa. Redan på väg ut såg vi en get med kid lämna udden. Men skam den som ger sig, vi gjorde ett försök ändå. Jag släppte Missan och placerade mig så jag täckte in ca 30% av uddens bredd. Bättre än så blir det inte om man jagar själv. Jag har dock inget emot att ge rådjuren en sportslig chans. 

Det dröjde inte länge innan Missan började arbeta med ett slag och strax därpå drog hon igång. Drever snurrade bra i den täta och kuperade miljön. 

Missan drev i kanske 25-30 minuter innan jag hörde det karaktäristiska ljudet av lätta klövar på berg. Och strax därpå dök först ett, sedan ännu ett, rådjur upp. Det första, en bock, ställde sig fint med bredsidan mot mig och svärfars gamla 6,5-a dånade. Bocken hoppade till och rusade frammåt. Stannade till under ett träd för att rusa en bit till och falla ihop. Smaldjuret skuttade iväg. 

Efter någon minut kom Missan. 

Bovken var rätt liten, men större än så blir de inte här. Stammen är tät, på kanske 30 ha har jag under två dagar observerat inte mindre än sex olika individer. Tror det var bra att jag plockade bort två av dem. De har i princip inga naturliga fiender på ön. Där finns knappt några rävar och ingen traffik. Getterna får uteslutande enkelkid vilket antyder att maten är knapp när fostren utvecklas.