Lätt att kritisera det man inte förstår

Hittade följande debattinlaga i vår lokaltidning:

Varför dessa omfattande jakter på bland annat räv och grävling i augusti, september? De är ju inget jaktvilt som man slaktar och tar hem.
Jägarna påstår att de är så ivriga att jaga dem för att de är så skadliga! Har de själva kommit på det eller är de indoktrinerade av tidningen Jaktjournalens rovdjurskampanj och tidningens uppmaning: ”Den första augusti 2015 är det åter dags för Jaktjournalens alla rovdjursjägare att spänna upp fällorna och ladda vapnen för då inleds årets säsong av rovdjurskampanjen. För trettonde året i rad får alla jägare delta som skjuter eller fångar räv, grävling, mård, mink, iller, kråka, skata, måsfågel eller nötskrika chansen att både göra en betydelsefull viltvårdsinsats men även vinna fina priser.” I Sverige dödas cirka 350 000 djur, som inte är jaktvilt utan bara slängs, av jägare som delar tidningens inställning. Första­pristagaren 2014 i tidningens tävling hade rapporterat att han dödat 63 rävar, 107 grävlingar, 4 mårdar, 8 minkar och 13 fåglar. Detta sker helt oreglerat utan att någon biolog eller bygdens naturvänner tillfrågats. Naturen utarmas och möjligheten till spännande möten med vilda djur minskar drastiskt! Är det inte dags att reglera jakten på icke jaktvilt samt förbjuda tävlingar i dödande!

 Det är en tendentiös sak full med faktafel. Vi kan ta några. Att de uppräknade arterna inte skulle ätas är en myt. Flera av dem äts faktiskt. Anrika krogen Tennstopet serverar tillexempel alltid kråka om våren. Jag och en del andra jägare tar hand om och äter grävling. Nötskrika äts av destu fler, det är en makalöst god matfågel och att den klassades som kramsfågel förr är inte förvånande.

Att man jagar de uppräknade arterna beror på att de alla är rovdjur och i många fall i princip saknar egna fiender. Inte minst kråkfåglarna är hårda boplundrare så vill man se ett rikt djurliv så bör man snarare heja på de jägare som lägger tid på predatorjakt än att försöka skuldbelägga dem med dåliga argument.

Det som verkligen visar att artikelförfattarna inte förstått någonting är insändarens slutkläm, den som jag markerat med fet stil. Av de uppräknade arterna är det bara jakten på mink som inte är reglerad, eller rättare sagt, det är tillåtet att jaga mink året om dygnet runt. Att förbjuda tävlingar i dödande är däremot något man kan ha åsikter om. Jag uppfattar dock Jaktjournalens kampanj mer som en uppmaning att registrera det man fällt än en tävling i sig.

Jag måste när jag läst insändaren faktiskt reflektera lite över skribenterna. De har författat insändaren inom en studiecirkel i "Djurvård och djurskydd" organiserad av Studiefrämjandet Sjuhärad. Jag tycker att det är förvånande att studiefrämjandets studiecirkel inte håller högre klass än så, det är helt uppenbart att det finns stora kunskapsluckor i det stidiecirkelns deltagare fått lära sig. Kanske hade en bok som "Vilt, samhälle, människa" varit något som man borde läst inom kursen? Jag kan i vart fall rekommendera den varmt!