Att missförstå och misstolka jakt - en forskares privilegium?

Härom dagen dök det upp en artikel i DN. Det var en intervju med medievetaren och genusforskaren Hillevi Ganetz. Hon beskriver sin forskning såhär, vilket är viktigt att bära med sig framöver:

Jag är medieforskare med inriktning på genus och populärkultur, mest fiktion i olika former

Ganetz forskar alltså på det som visas på TV. I en recension av hennes tidigare böcker dyker denna passage upp:

I början, på 60-talet, är det Nisse och Nisse som äger fältet, alltså Nils Dahlbeck och Nils Linnman, båda legendariska folkbildare och, ja, stilbildare. Här finns även figurer som Anders Erik Malm, Gert Engström och nämnde Wiberg, och de intresserar sig för jakt, fiske och annat liknande som anstår en händig skogskarl och således kan hänföras till avdelningen rural maskulinitet. De gör saker ihop, eller sitter och pillar på sina kikarsikten.

Det behöver man också ha i bakhuvudet när hon intervjuas om jakt idag och säger:

– Jakten är en kvarvarande symbolisk handling som stämmer in på den gamla typen av maskulinitet. Muskler, framåtanda och mod – jakten är ett område där mannen kan visa upp allt detta och få vara en ”riktig” man, menar professorn och genusforskaren Hillevi Ganetz.

Ganetz söker sin förklaring långt bak i tiden:

– Hur jakt bedrivs har en lång historisk bakgrund. Tidigare var jakten kopplad till markägande, och eftersom männen ägde marken var jakten också förbehållen det manliga könet. Männen jagade och kvinnorna tillredde bytet, säger Hillevi Ganetz.
Hon säger att den historiska bakgrunden är viktig att ha i minnet när jakten diskuteras. Trådarna från förr leder in i vår tid.
– På landsbygden går jakten går oftast i arv från far till son. Kamrat­gängen som jagar är fasta och ganska hårt sammanslutna. Därför är det svårt att bryta sig in på männens jaktmarker – särskilt för kvinnor.

Samtidigt är det saker som förändrats. Skogsägandet ser inte ut som förr. Idag ägs 62% av skogen av män medan 38% ägs av kvinnor. Att mängden kvinnor som jagar ökar år för år bortser hon också ifrån.

När Ganetz försöker beskriva drivkraften bakom jakt så missar hon åter målet:

Hillevi Ganetz konstaterar att jakten har bytt skepnad på senare tid. Förr var jakten ett sätt att få mer mat till hushållet, i dag handlar det mer om ett nöje. Även om till exempel älgjakten betyder mycket för människor på landsbygden.

När jägare tillfrågas om vad som är viktigast för dem, trofén eller köttet svarar en övervägande del av de svenska jägarna köttet. Jakten skall alltså ses som något mer än ett nöje. Det är ett sätt att engagera sig i sin egen köttkonsumtion, att ta en aktiv del i att ordna ekologiskt och etiskt behandlat kött till sin konsumtion.

Näe. Jag tycker nog att Hillevi Ganetz får göra om och göra rätt innan hon åter uttalar sig offentligt om jakten idag. Det var allt för många fördomar som slapp igenom i den intervjun för att det skall få passera okommenterat.