Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 17 augusti 2015

Kvällsbock

Bockpremiärens morgon började utan bock. Eller ja, hade jag valt att ta ordentligt stöd hade det inte varit några problem för bocken var kanske 140-150 m bort, för den bössan och min hantering av den så är det avståndet jägarmässigt. Men jag har satt upp mina egna regler för hur jag skall jaga råbock:
1/ skjut räv före bock
2/ det är ungdjur med dåliga anlag och returdjur som gäller
2b/ undantag: potentiella medaljdjur och getter med perukhorn
3/ maximalt avstånd 50 m
I praktiken finns det en regel till:
4/ jag skall antingen ha smutig mig in på bocken eller lockat fram den.
I morses funkade inte locktaktiken. Smyga ville jag inte riktigt göra premiärdagen med tanke på hur många av mina jaktkamrater som var ute i samma ärende... Alltså fick det bli nya tag på kvällen.

Jag stack ut efter middagen. Klockan var väl runt 18.30 innan jag kom iväg. Jag valde ett skogspass i kanten på ett stort hygge. Redan när jag smög mig fram fick jag span på en get som betade i kanten av hygget. Jag backade tillbaka och tog en lite annan väg fram till tornet, antagligen det bäst placerade av alla torn på vår jaktmark.

Uppe i tornet spanade jag av omgivningen med handkikaren, något som alltid följer med när jag jagar på detta vis eller står på pass. När jag jagar med hund tycker jag att den brukar vara i vägen.  Hur som helst. Jag såg inget, inte ens den första geten hittade jag igen. Men det hade jag inte räknat med för hon borde stå gömd bakom några smågranar.

Jag avvaktade en stund och spanade av området igen. Därefter plockade jag fram min buttoloo blatter och klämde ut kidets kontaktläte. Hörde rörelser bortifrån getens håll. Hon kom dock inte fram. Körde kontaktlätet ett par vändor till innan jag lät det vara tyst någon minut. Därefter fick det bli en hetsad gets ångestläte.

Då blev det fart på geten som började skälla oroat. Dessa sakerna i kombination gjorde att en bock trädde fram ur skogsbrynet 250 m bort. Tog sig lungt och värdigt bort till getens buskage och doldes där.

Jag hade flera fina skottchanser på bocken, men jag ville ha in den närmare. Åtminstone inom 50 m, gärna närmare.

Nu hände inget på nästan en halvtimme innan jag hörde en rörelse och såg bocken komma fram från smågranarna. Han gick i en svacka så jag såg bara huvudet över gräset. Han stannade till här och var och mumsade på lite grönt. Fem meter innan han skulle komma fram i skottläge lade han sig ner.

Jag väntade, kanske en kvart. Lät höra getens ångestläte en två tre gånger. Bocken reste sig och gick framåt, men var forttfarande dold. Stannade bakom en liten gran. Och lade sig ner. Igen!

Ny väntan. Jag hade ingen brådska. Det var mindre än en timme sedan jag klev ut på hygget. Det var nästan två timmars ljus kvar. Bara att vänta.

Precis som i morses vände vinden. Det var bara en byvind innan den gick tillbaka till normalhållet. Men det räckte.

Bocken blev orolig. Reste sig. Stirrade stint åt mitt håll i en evighet innan han släppte fokus. Flackade med blicken åt höger, sedan åt vänster. Därefter började han långsamt gå åt vänster ut på hygget. Avståndet var ungefär 35 m när jag höjde bössan och fann bogen med Docterns röda punkt. Jag släppte ut andan. Kramade avtryckaren.  Skottet gick av.

Bocken dröp ihop på plats. Sprattlade några gånger och blev still.
Jag klättrade ner ur tornet och gick fram till bocken. Jag hade tolkat det som en returbock i kikarsiktet. Rosenkransarna var rätt grova men själva hornen rätt smala så jag var osäker. Åtminstone tills jag öppnade munnen och kikade på tänderna. Vuxna rådjur har åtta framtänder, denna hade bara sex varav två var lösa. Ingen tvekan om att det var en returbock och helt rätt djur att fälla.
__________________________

Som ni vet testar jag hur bra olika knivar är för jakt. Eftersom jag inte tycker att en kniv kan recenseras utan att den använts praktiskt så blir det ofta så att jag testar nya knivar. Just nu håller jag på att prova och utvärdera en top of the line fällkniv designad av danske Jesper Voxnaes. Kniven är tillverkad i italien, Viper Odino heter den och den fick göra jobbet. En rejäl, mycket robust fällkniv som fungerar alldeles utmärkt vid jakt. Den är kompetent nog att ersätta vilken fastbladskniv som helst. En formell recension kommer framöver, har några saker till som måste testas först.

1 kommentar: