Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

torsdag 2 juli 2015

Stor rådjursstam minskar andelen fästingar med borrelia!

Varje år vid den här tiden brukar den rådjurhatande professorn Tomas Jaensson komma med ett utspel som går ut på att rådjursstammen borde skjutas ner vilket skulle innebära att de fästingburna sjukdomarna, ffa borrelia, skulle minska. Jag har tagit upp det massor av gånger tidigare eftersom han återkommer som en gammal raspig LP-skiva år efter år, varv efter varv (här, här, här, här och här har jag skrivit om det tidigar).

För ett tag sedan blossade samma debatt upp i Finland. Men då var även vitsvanshjorten i skottlinjen. Professor Dag Nyman, som leder fästingforskningen på Åland, menar att detta är en felaktig uppfattning. Om man skulle skjuta ner stammarna av mindre hjortdjur skulle mängden fästingburna sjukdomar och antalet insjuknanden i dem inte minska. Nyman förklarar detta såhär:
Men om antalet fästingar minskar – borde inte risken för att man stöter på en fästing med borreliabakterien samtidigt också minska?
- Nej, säger Nyman bestämt. Det beror på att till exempel rådjuren, liksom hästar och kor i synnerhet, har en egenskap i sitt blod som gör att de tar kål på borreliabakterien inne i fästingen som har bitit sig fast i dem. De kan alltså inte överföra en smitta, förklarar Nyman.
 Men hur sprids då smittan undrar vän av ordningen, Nymans svar är intressant:
Nyman säger att smittan från en fästing måste överföras från andra djur.
De djur som kallas reservoardjur, där borreliabakterien kan överleva och föra smittan vidare, det är sorkar, möss, igelkottar, ekorrar och fåglar. Det är i så fall de här djuren som ska skjutas bort, säger Nyman.
Nyman förklarar att mängden borreliabakterier i en fästing avsevärt minskar om den har suttit fast på hjortdjur, hästar och kor. I genomsnitt bär var femte fästing på borreliabakterien. Effekten av att borreliabakterien har suttit fast på hjortdjur, kor eller hästar är att bara cirka en på hundra fästingar bär på borreliabakterien.
- Vi har många fästingar men de är inte så smittsamma, säger Nyman.
Vad skulle det alltså innebära om man radikalt sköt bort rådjur och vitsvanshjortar?
- Det kunde innebära att vi kanske har färre fästingar, men en betydligt högre smittsamhet hos dessa fästingar, säger Nyman.
Vad kan vi då göra för att minska mängden fästingar? Även här har Nyman en intressant lösning:
Nyman säger att huvudorsaken till att fästingarna ökar beror på miljöfaktorer. Dels ökar de på grund av förändringar i väderförhållandena, dels på grund av att vi har ett helt annorlunda utnyttjade av marken jämfört med tidigare, säger Nyman.
- Vi har mycket mera områden med sly idag, säger Nyman. Alla små gnagare gillar sly och på det sättet ökar fästingarnas antal. När vädret blir varmare och fuktigare ökar också fästingarnas antal.
Kort sagt. Genom att röja sly och öka betestrycket så skulle mängden fästingar minska. Det är exakt det recept jag förespråkat sedan länge för att öka den biologiska mångfalden och för att öka Sveriges självförsörjningsgrad. Här borde folkhälsomyndigheten, naturvårdsverket och jordbruksverket försöka samverka och dra åt samma håll. Det skulle alla gynnas av.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar