Vid halv tiosnåret stack jag ut. Barna var hemma och kollade på Ikke gjör dette hjemme, en fenomenalt rolig norsk dokumentärkomedi. Det bästa tycker jag personligen är att ungarna lär sig förstå otextad norska.
Redan på väg till mitt uttänkta pass såg jag en vuxen räv i närheten av ett gryt. Kanske är det där grytet bebott trots allt. Nåja. Jag fortsatte min usprungliga plan och satte mig i östra änden av ett långt nyslaget gärde.
Såg en råget gå omkring oroligt på gärdet intill. Har hon förlorat ett kid funderade jag över en stund.
Första halvtimmen var OK, då blåste det fortfarande lite och myggorna och knotten höll sig borta. Men sedan mojnade det och jag började få lite väl många enträgna stickande och bitande besökare.
Just som jag började fundera på att bryta på grund av detta kom en tanig räv rultande från gärdets sydvästra hörn. Den dräller fram och hamnar kanske 30 m bort. Några grenar gör att jag inte får skott på den utan låter den skrutta vidare. Den drar iväg rakt väster ut. Jag fumlar fram min lilla muspipa. Ser räven försvinna kanske 300 m bort bakom ett impediment.
Nöjer mig med att kika på en rå bock och en get. Studerar det nya tornet på andra sidan gärdet. Det skulle nog varit bra om vinden legat på lite annorlunda. Noterar att räven vänt tillbaka men att den fortfarande håller sig bakom grenarna.
Piper lite i muspipan. Räven visar inga tecken på att ha hört men vänder ändå norr åt. Passerar i fin bredsida på kanske 35 m håll. Jag tar sikte men bensdödet glider när jag lägger lite tyngd på det. Räven stannar till.
Ser sig om.
Sätter sig.
Börjar käka på en mus.
Nu har jag ett hyfsat läge även om räven sitter och har bringan mot mig. Men jag avvaktar. Efter en stund reser den sig. Visar bredsidan och jag kramar avtryckaren.
I kikarsiktet ser jag hur räven hoppar till, ett moln av damm slår upp bakom räven. Svansen far upp och räven drar iväg söderut i snabb fart. Jag tappar bort den när den springer ner i en sänka.
Sitter kvar en stund. Räven dyker inte upp. Har jag bommat och räven smugit iväg med låg profil i sänkan? Det är möjligt.
Går fram och letar mellan strängarna av gräs och klöver.
Hittar inget.
Går till bilen och plockar fram en förväntansfull Essa. Hon är supertaggad. Antagligen har hon våra nattliga grävlingjakter i minnet någon stans. Vi går ut på gärdet mot skottplatsen, som jag faktiskt inte kontrollerat tidigare vilket är lite amatörmässigt.
Essa visar genast att här har det hänt saker. Hon drar iväg åt söder. Går mer på luft än markspår och 30 sekunder senare är vi framme vid räven som hon tar ett tag över ländryggen på och ruskar så det står härliga till.
Räven, en liten hanvalp på uppskattningsvis 2 kg, hade träffats i börstet. En bra träff något närmare ryggraden är bröstsidan. Antagligen hade den hårt bondade kulan, som valts med tanke på möjligheten att det skulle dyka upp vildsvin, passerat kroppen utan att svampa upp. Genom att kulan betett sig närmast som en helmantlad kula så kunde rävvalpen springa nästan 75 m med sin dödlga skada. I det läget är jag mycket tackasm att jag hade med hund. Jag hade inte velat gå i ovisshet om rävens öde efter att jag släppte iväg skottet. Jag hade inte velat behöva ha risken av en skadeskjutning hängande över mig nu när det nya jaktåret precis startar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar