Djur som juridiska personer - förövare

Härom dagen uppmärksammade jag, Svensk Jakt mfl efter en artikel i Land Lantbruk Djurens Rätts märkliga ställningstagande att djur borde vara juridiska personer. Det de tänker sig är framför allt brottsofferperspektivet men konsekvensen blir att de även måste kunna vara förövare. Detta för oss tillbaka ordentligt i tiden, för på medeltiden var djurrättegångar inget ovanligt, det första exemplet är från 1266 i Frankrike.

1379 dog Perrinot Muel i ett franskt kloster. Orsaken var att två grishjordar stressade upp sig och orsakade hans död. Grisarna betraktades som mördare och ställdes inför rätta. Klostrets abott tyckte att den ekonomiska förlusten skulle bli för stor om klostret förlorade två grishjordar så han yrkade att de grisar som bara sett på skulle benådas. Detta skedde och endast tre grisar dömdes till döden.

1494 arresterades en gris för att ha strypt en pojke i en vagga. Vittnena berättade:

on the morning of Easter Day, as the father was guarding the cattle and his wife Gillon was absent in the village of Dizy, the infant being left alone in its cradle, the said pig entered during the said time the said house and disfigured and ate the face and neck of the said child, which, in consequence of the bites and defacements inflicted by the said pig, departed this life

Domen löd:

We, in detestation and horror of the said crime, and to the end that an example may be made and justice maintained, have said, judged, sentenced, pronounced and appointed, that the said porker, now detained as a prisoner and confined in the said abbey, shall be by the master of high works hanged and strangled on a gibbet of wood near and adjoining to the gallows and high place of execution …

Detta är två av knappt 100 kända medeltida djurrättegångar som finns bevarade i de skriftliga källorna. Här ser ni hur en djurhängning tedde sig i en medeltida illustration:

Rättegångarna fortsatte in på 1500-talet. Nedan återfinner ni en lista över några liknande rättegångar från 1500-talet.

Gemensamt för dessa händelser är att de primärt ägre rum i Tyskland, Italien och Frankrike samt att ägaren generellt sett undslapp straff. Det hände att ägaren kunde få ersättning. Vilket demonstrerar att djur kunde ses som egna juridiska personer, värdiga att ta konsekvenserna av sina handlingar. Det där med strikt ägaransvar ser vi inte i dessa fall.*

Utgångspunkten var ofta Bibeln, Andra Mosebok 21:28:

28Om en oxe stångar ihjäl en man eller en kvinna, skall oxen stenas, och dess kött får inte ätas, men ägaren skall gå fri. 29Men om oxen brukar stångas och ägaren vet om det men ändå inte vaktar den, och om oxen dödar en man eller en kvinna, då skall oxen stenas och dess ägare skall också mista livet.

Vi kan studera lite nyare exempel**:

År 1717 förbjöd kyrkan exkommunikation (dvs kyrklig bannlysning) av djur, men världsliga processer mot djur fortsatte att förekomma. 

År 1792 dömdes en papegoja i Paris för kontrarevolutionär verksamhet, den hade nämligen på gatan ropat ”Leve konungen!”. 

År 1805 hölls en process mot råttor i Danmark. 

År 1826 dömdes gräshoppor för skadegörelse i Frankrike. 

År 1864 dömdes en sugga i Slovenien till döden efter att ha bitit av båda öronen på en flicka. 

År 1960 stämdes en schäfer i USA inför domstol för att ha anfallit och bitit ett flertal människor. 

År 1991 dömdes en hund i Argentina till livstids fängelse för att ha bitit ihjäl ett barn.

År 1992 dömdes en get i Tanzania till fyra dagars fängelse för att ha betat på en privat gräsmatta.
År 1997 dömdes en labrador vid namn Prince till döden efter förordningen three-strikes-and-you’re-out efter att ha dödat en tupp i New Hampshire

Konsekvensen av Djurens Rätts ställningstagande är alltså att denna typ av rättegångar skall ta upp en större del av våra domstolsresurser. Bra jobbat Djurens Rätt.
____________________
*Det finns dock gott om exempel på ägaransvar, inte minst i de svenska medeltida landslagarna.
**Exemplen är hämtade ur Folkvett nr 3-4 1994, SvD, NY times,