Drönare och jakt

Det där med vad man får och vad man inte får filma och fotografera är ett intressant problem. Inte minst som tekniken blir allt enklare att använda och allt mer tillgänglig. Jag tänker specifikt på drönare med kamera. 

Första gången jag stötte på sådana i praktiken var för ungefär 10 år sedan när jag jobbade på Skogsstyrelsen i samband med skadeinventeringarna efter stormen Gudrun. Då använde vi drönare, eller egentligen hemmabygda UL plan utrustade med den tidens minsta videokameror, för att flyga över svåra skogspartier och ordna film och fotomaterial som kunde komplettera de vanliga sattelitbilderna vi primärt använde. Jag har även använt tekniken senare i jobbet.

För jakt finns det goda möjligheter att använda drönare. Jag har sett exempel där drönare använts för att dokumentera hur en älghund arbetar i sitt ståndarbete. Men den stora och etiskt mest försvarbara användningen av drönare anser jag utan minsta tvekan är när det handlar om att skydda växande grödor mot vildsvinens framfart. Drönare kan då användas för att se omfattningen av skadorna men även användas för at lokalisera vildsvin ute i högre och svåröverblickbara grödor, tex majs.

Hittills har användandet av drönare varit ett juridiskt gungfly där praxis har varit att man nog bör söka tillstånd från länsstyrelsen för kameraövervakning för att få använda dem. Härom dagen kom ett intressant utslag från förvaltningsrätten i frågan. TT återger det hela såhär:

Det krävs inget övervakningstillstånd för att filma trädgårdar med drönare. Det konstaterar förvaltningsrätten i Malmö och kör därmed över länsstyrelsen.
Ett skånskt företag i mediebranschen har drivit frågan. Firman fotograferar trädgårdar och ville även göra detta med hjälp av små kamerabestyckade flygfarkoster, eller drönare som de brukar kallas. Företaget sökte tillstånd för kameraövervakning hos länsstyrelsen, och fick avslag. Men efter att beslutet överklagats konstaterar förvaltningsrätten att sådant tillstånd inte behövs.
— Det är väldigt många andra aktörer som nyttjar drönare i sina verksamheter i andra branscher som kommer bli väldigt lättade över att kunna fortsätta med det, säger Staffan Christensen, delägare på Marknadsting i Gånarp.
Förvaltningsrätten konstaterar i sin dom att kameraövervakningslagen bara gäller om en kamera är varaktigt uppsatt.
Det är första gången frågan prövas i domstol.
”Det innebär inte att det är fritt fram för fotografering med drönare. Dels krävs andra typer av tillstånd för att använda drönare, dels kan till exempel brotten ofredande eller sexuellt ofredande bli aktuella om fotograferingen har sådant syfte”, säger chefsrådmannen Ulrika Geijer i ett pressmeddelande.

Nu hoppas jag att det hela överklagas och att vi kan få ett domslut i högre instans vilket kan skapa ett prejudikat. Och så är det det där med åtelkameror, kameror som i stort sett varje jaktlag med lite ambition att jaga vildsvin har men inte sökt tillstånd för. Där behövs inte prejudikat utan en ren lagändring. Om inte annat så av rent samhällsekonomiska skäl då åtelkameran är en viktig förutsättning för att kunna jaga vildsvin rationellt.