Karesuandokniven är något så ovanligt som en helsvensk knivtillverkare med industriell produktion. Med helsvensk menar jag att alla led sker i Sverige. Stålet är svenskt, bladen formas, slipas och härdas i Sverige. Läder och trä är svenskt. Serierna är relativt små, men det innebär att arbetet kan bli dynamiskt. Om den tekniska lösningen på en kniv visar sig mindre lyckad är det lätt att göra modifieringar till nästa gång.
Karesuandokniven är mest kända för sina trevliga fastbladsknivar i traditionellt inspirerad nordskandinavisk stil. Jag har tidigare recenserat ett par intressanta knivar från dem och varit mycket nöjd. När jag upptäckte att de även börjat tillverka fällknivar blev jag både intresserad och glad. Jag bad att få låna ett par för recension vilket jag fick.
Karesuandoknivens två fällknivar kallas Singo och Nallo. Den förstnämnda lite större och den andra lite mindre. De levereras i presentförpackningar/lådor. Varje kniv har ett bältesfodral i nötläder. En snodd/stropp i renskinn med en liten bit renhorn ytterst sitter i änden på varje kniv, bra om man har kniven i en trång ficka och vill kunna dra upp den snabbt och lätt.
Knivarna är av Sandvikstål (12C27), det är ett välkänt knivstål som är relativt lätt att bryna upp till ny skärpa. Bladen är härdade till HRC58, dvs relativt hårt, trots det var de enkla att bryna upp till ny skärpa. Men det hänger samman med en god grundslipning.
Skaften är i stål och masurbjörk. Björken finns i naturfärg samt brunbetsat. Det är masur av tät och hög kvalitet som använts. Jag vet inte riktigt hur träet är behandlat men jag skulle tro lite olja varefter de vaxats. Om man använder knivarna till jakt (som jag) så får man tänka sig för när man rengör dem. De skall inte ligga i blöt utan diskas av ordentligt så fort som möjligt. Man kan med fördel spraya lite ättika på dem inför diskningen, då får man bort blod och andra slaktspår lätt och smidigt. När kniven torkat är det bra att lägga lite olja på skaftet, jag brukar använda en blandning av linolja och terpentin.
Jag har under ett par månaders höstjakt använt mig av knivarna. De har fått arbeta med såväl fågel som klövvilt. Den större var med på älgjakten. Med sitt 8 cm blad räcker den precis, men är lite för kort för att kunna sota med. Den är mycket smidig att ha i handen när man arbetar inne i djuret (ja, jag vet, kniv används minimalt inne i djuret men jag brukar skära av strupar och tarmar snarare än att dra av dem).
I ovanstående tabell har jag bedömt olika egenskaper med knivarna i en femgradig skala där 1 är sämst och 5 bäst. Betyget 3 innebär ”godkänt” medan 4 innebär att kniven är bra. Graderingen är utifrån det faktum att det rör sig om fällknivar, betygen skall inte jämföras med eventuell betygsättning av fastbladsknivar.
Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att det är två användbara, vackra och trevliga knivar. Jag blev mycket förtjust i dem. Så om du letar julklapp i 1000-kronorsklassen till en jägare nära dig så kan jag rekommendera endera kniv. Singi går till både småvilt och högvilt medan Nallo är en utpräglad småviltkniv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar