Lillhärdalsmålet överklagat till hovrätten

Miljöåklagare Åse Schoultz överklagar Mora tingsrätts friande dommar av de män som misstänkts för vargjakt i Lillhärdal för lite drygt två å ett halvt år sedan. Grunden för överklagan är:

Tingsrätten har inte tillräckligt prövat den åberopade bevisningen

Intressant är att åklagaren inte presenterar någon ny bevisning utan förlitar sig på samma indiciekedja som i tingsrätten. Däremot anger hon att ny bevisning kan tillkomma, om detta är ett standarduttryck eller ej vet jag inte.

Notera att för att en fällande dom skall kunna utdelas måste det vara ställt utom rimligt tvivel att de misstänkta är skyldiga. Detta ställer höga krav på åklagaren.

I brottmål är det åklagaren som har bevisbördan. Detta innebär att det är åklagaren som måste bevisa att den tilltalade verkligen har begått det brott som han eller hon står åtalad för. Kan åklagaren inte göra detta ska den tilltalade frias. Även då minsta tvivel om den tilltalade begått brottet eller inte finns ska den tilltalade frias, eftersom åklagaren då inte kunnat fullgöra sin bevisbörda. Detta följer dels av den så kallade oskuldspresumtionen och dels av att en rättsstat som Sverige inte kan acceptera att det förekommer felaktigt fällande domar.

Notera även att beviskravet är högre för grövre brottslighet än för mildare och att miljöåklagare Åse Schoultz väljer termen grovt jaktbrott.

Jag tror personligen att miljöåklagare Åse Schoultz kommer att få problem att få igenom en fällande dom.