När känslorna svallar över - jaktbråk och dråpförsök

Man brukar säga att få saker på landsbygden väcker så starka känslor och orsakar så stora konflikter som jakt och vägföreningar. Härom dagen fick vi handfasta belägg för detta. Saker som gått att läsa om i tidningarna senaste dygnet eftersom det blivit polissak av det hela.

Vad är det då som hänt?


För en vecka sedan kom en jägare på en annan jägare från grannlaget inne på sin mark i Stockaryd i Sävsjötrakten. Den främmande jägaren är en man i 20-års åldern. Jakträttsinnehavaren misstänkte omedelbart tjuvjakt och konfronterade den främmande jägare som ringde ett kort samtal till sin jaktledare varefter han gick till sin bil och försökte köra därifrån.

Jakträttsinnehavaren försökte stoppa den främmande jägare men det bar sig inte bättre än att jakträttsinnehavaren blev påkörd, hände över motorhuven, föll av och fick benen överkörda. Skadorna var så allvarliga att sjukhusbesök behövdes.

Polisens första rapportering löd:

En person har blivit påkörd i Stockaryd. Hans skadeläge är ännu okänt.

En man blev påkörd av en bil i Stockaryd. Bilen avvek sedan från platsen utan att rapportera olyckan eller se hur det gick för mannen.
Polisen är på väg fram till platsen och kommer då troligtvis upprätta en anmälan om smitning från trafikolycka.
Det är ännu okänt vilken typ av skador mannen fick när bilen körde på honom men han ska vara vid medvetande.

Polisanmälan har gjorts. Rubriceringen är dråpförsök, smitning och brott mot jaktlagen.

Sedan finns det alltid två sidor av ett mynt. I detta fall florerar uppgifter om att den främmande jägaren åkt in på grannmarken för att koppla sin hund som följt en älg. Där uppges han ha blivit utskälld efter noter och resten skedde som en reaktion på detta.

Det finns alltid en förklaring till saker som sker även om de förefaller ologiska. I detta fall tycker jag att det känns rätt uppenbart att det ligger något mer bakom. Där finns kanske en gammal konflikt (nog så vanligt på landet)?

Vad skulle jag gjort annorlunda? Som jakträttsinnehavare vet jag faktiskt inte hur jag skulle betett mig men som främmande jägare så hade jag gjort allt för att först få tag på jakträttsinnehavaren innan jag gick in, sedan skulle jag låst in bössan och gjort det tydligt att jag inte jagade. Sedan vet man aldrig om det räcker i en situation där det verkar ligga mer bakom än vad vi fått reda på ännu så länge.
_______________________
Läs mer: SRp4jönköping, ATL, TT, Aftonbladet, Svensk Jakt.