Älgjakt, skytte och tillfälliga boenden

Att driva invandrarförläggning eller asylboende är idag en mycket lukrativ bransch. Om inte annat så visar Bert Karlssons engagemang i frågan detta med all önskvärd tydlighet. Myndigheten handlar upp tjänsterna från olika entreprenörer. Nu har jag inte varit inblandad i just några sådana upphandlingar men jag har varit inblandad i åtskilliga andra upphandlingar gentemot myndigheter så jag har en viss vana vid hur det brukar gå till. Det första jag kan konstatera är att det offentliga Sverige oftare går på lägsta pris än på kvalitet. Helt enkelt därför att många myndigheter inte förmår bedöma kvalitet på ett bra sätt. Det kan också vara så att upphandlingsunderlagen (förfrågningsunderlag) är så märkligt skrivna att det inte går att jämföra kvalitetsaspekter. Vad gäller Migrationsverkets upphandlingar så verkar man fokusera på standard och brandsäkerhet, samt såklart pris. Framför allt pris.

Att väga in kringliggande miljö görs i mycket ringa mån. I det exempel på förfrågningsunderlag som jag hittade på migrationsverkets hemsida så är det närmaste man kommer följande mening:

Anläggningen skall ge betryggande skydd för den boende mot värme, kyla, fukt, buller, miljögifter, luftföroreningar och andra liknande störningar samt i övrigt vara fri från sådana liknande omständigheter som kan vara risk för liv och hälsa.

Att jag tar upp detta hänger samman med ett reportage jag hittade på SR där det beskrivs hur en grupp flyktingar på ett boende i Dalarna blivit väldigt rädda av skjutandet i samband med älgjakten:

Personal på asylboendet hade berättat att det skulle vara älgjakt. Men Aziz är ändå förvånad:
– Vi trodde inte att det var så många jägare, säger han.
Trots att flyktingarna fick information om älgjakten, tycker en del ändå att skotten är skrämmande.
– En del av de syriska barnen får panik när de hör skott på morgonen, för de blir påminda om kriget, säger Aziz.

Poängen med denna blogpost är alltså att Migrationsverket inte tar psykosocial hänsyn vid sina upphandlingar. Det som enligt svenska regler är godkända bullernivåer från t.ex. en skjutbana kan utgöra en extrem stress och orosfaktor för personer som flytt från något av världens många oroliga hörn. Jag tycker att de flyktingar som kommer måste tas om hand på ett bra sätt, inte bara förvaras och vara lukrativa siffror i skrupellösa entreprenörers affärsidéer. Och då måste man även väga in tex jakt och skytte aspekter när man upphandlar boenden. Inte minst för att minska konfliktytan mellan de flyende och de som redan bor och lever sina liv på en plats.


Notera: jag kommer inte att släppa fram några rasistiska kommentarer.