Vi for till ett nyslaget havrefält. Ett bra val visade det sig. Essa fick snabbt fatt i en grävling i grantätningen intill. Ett fast ståndskall avbrutet av snabba rapporteringar. Jag smög fram.
Essa stod och skällde vid ett stort block. Under blocket i ett litet gryt, som mest var ett krypin, hade grävlingen förskansat sig.
Jag la mig på mage och stack in revolvern.
Pang!
Essa var helt lugn. Tidigare har jag haft på känn att hon var skotträdd, men två skjutna grävlingar har uppenbarligen varit rätt medicin.
Grävlingen sjönk ihop som ett punkterat däck. Hon skakade inte ens. Jag sträckte mig in och drog fram henne så långt att Essa kunde rycka ut henne och skaka henne. Jag skriver henne eftersom det var en vuxen hona på ungefär 10 kg.
Grymt! Det går ju riktigt bra för er, och fler lär det väl bli..
SvaraRaderaJa, det går bra. Och det är en väldigt rolig jaktform. Inte minst för en sådan som jag som inte har ro i kroppen att sitta och vaka räv några timmar åt gången.
Radera