Den tomma vapenlagen och juridikens grammatik

Det är mycket snack om vapen och vapenlagen i vårt samhälle. Det skjuts mellan gängen i problemfyllda förorter och politikerna skriker på tuffare tag. Det läggs lagförslag som skärper reglerna för legala vapenägare men som knappt påverkar buset, de som ändå inte bryr sig om vad som står i lagen.

Påföljden vid vapenbrott är fängelse i upp till ett år. Vid grovt vapenbrott minst 6 månader max 2 år. Något som kommer att skärpas något när den nya vapenlagen successivt träder i kraft.

Så långt allt väl. Men hur dömer egentligen våra domstolar. Utnyttjar de möjligheten som finns? Svaret är nej, man utnyttjar inte möjligheterna och man är inte lyhörd för att allmänheten uttrycker oro över vapenbrotten. Istället dömer man minst sagt milt. Härom dagen kom en dom som är lite intressant, här är bakgrunden citerad från Ystads allehanda:

Det var sent på kvällen den 19 mars i år som en kraftig explosion inträffade mitt inne i Saritslövs villaområde i centrala Skurup. Detonationen tryckte ut förrådsväggen och stora delar av innehållet. Explosionen inträffade efter att de båda männen försökt öppna ett 150 kilo tungt vapenskåp.

Den tekniska undersökningen visade också att vapenskåpet inte bara innehöll vapen. Ägaren till det stulna skåpet förvarade också två kilo krut där och det var det som antändes när männen försökte skära upp skåpet. De båda männen fick förhållandevis lindriga skador i ansiktet och på händerna.

I samband med den husrannsakan som polisen genomförde efter explosionen hittades 14 vapen, varav åtta hade förvarats i vapenskåpet, en stor mängd stöldgods samt en mindre mängd narkotika. Bland de förstörda vapnen hittade polisen bland annat tre kulvapen, ett dubbelsidigt hagelgevär samt ett luftvapen. Dessutom fanns ammunition till vapnen i söndersprängda skåpet.

De båda jämnåriga kumpanerna hade förutom det stulna vapenskåpet fyllt förrådet med stora mängder stöldgods och sprit. Polisen kunde också koppla en mindre mängd narkotika till 24-åringen. Efter att ha fyllt det egna förrådet med stöldgods erkände kumpanen under huvudförhandlingarna att han gjort sig skyldig till häleriförseelse. Han nekade dock till övriga åtalspunkter.

I åklagarens bevisning mot 24-åringen finns blodspår på vapenskåpet samt DNA från en cigarettfimp vid en av de övriga brottsplatserna. Mannen hävdade i båda fallen att någon planterat bevisningen där för att kasta skulden på honom. En förklaring som tingsrätten inte fann trovärdig.

14 vapen. Narkotika. Stora mängder stöldgods och sprit. Bevisning finns mot båda. Så vad tror ni påföljden blev?

Fängelse?

Nästan rätt. Eller i vart fall till 50% rätt. Den ena mannen dömdes till fängelse i ett år. Ystads allehanda skriver:

Efter den flera dagar långa rättegången kommer nu tingsrätten med sin dom i målet. 24-åringen döms till ett års fängelse för grovt vapenbrott, grov stöld, stöld och narkotikabrott.

Sedan kommer det verkligt intressanta:

Den jämnårige kumpanen fälldes också på samtliga åtalspunkter, men klarade sig undan med skyddstillsyn med samhällstjänst.

Hur kan man dömas för samma brott som sin kompis, grovt vapenbrott där minimistraffet är 6 månader, och ändå få skyddstillsyn och samhällstjänst? Jag förstår verkligen inte juridiken. Och det verkar jag inte vara ensam om. Språkforskare vid uppsala universitet har slagit larm om hur juristerna utformar grammatiken:

– Om jurister håller sig med andra grammatikregler än oss andra är det ett hot mot rättssäkerheten, säger Görel Bergman-Claeson.