Inlägget är, som ni ser, fyllt med jakthat. Sedan demonstrerar det tydligt de resonemang jag skrivit lite om de senaste dagarna, nämligen vilken bild vi jägare visar upp av oss själva. Men det var inte det jag tänkte skriva om denna gång. Jag tänkte skriva om allemannsrätten, vad den är och vad den inte är.
Naturvårdsverket definierar i korthet allemansrätten med dessa ord:
Du använder dig av allemansrätten när du går en promenad, paddlar kajak eller sitter på en sten och tänker. Allemansrätten är en unik möjlighet för oss alla att röra oss fritt i naturen. Men vi behöver också ta ansvar för natur och djurliv och visa hänsyn mot markägare och andra besökare. Alltså inte störa – inte förstöra.Men, här kommer ett stort MEN, jakt (och fiske) ingår inte i allemannsrätten. Detta gör att skribenten i det citerade inlägget är alldeles ute och cyklar i sitt resonemang. Nvv skriver tydligt (min kursivering):
Allemansrätten ger dig möjlighet att tillfälligt och hänsynsfullt vara på någon annans mark utan att fråga om lov. Du får gå över någon annans mark när du ska till till ditt fiskevatten eller till den mark där du ska jaga. Du kan tillfälligt använda en brygga som ligger utanför en tomt. Om den som äger bryggan själv behöver använda bryggan måste du självklart flytta på dig.Och varför är det så? Jo jakt (och fiske) är inte en allmän rättighet utan något som följer med ägandet av mark. Mark som man i och för sig med hänvisning till allemansrätten får vistas i, men som sagt man får inte störa. Jakträtten går att överlåta genom avtal, muntligt eller skriftligt, men till syvende og sidst hänger det samman med ägandet av mark och är ett bruk som står över allemansrätten. För tydlighetens skull låter jag wikipedias uppslagsord "jakträtt" beskriva vad som gäller:
I övrigt gäller allemansrättens grundregel att visa hänsyn och inte störa eller förstöra. Att med flit hindra, försvåra och störa jakt eller fiske är förbjudet. Likaså är det förbjudet att avsiktligt störa villebråd. Att nyttja naturen på vanligt sätt för rekreation till exempel för svamp- eller bärplockning räknas dock inte som störande.
Skyltar med texten ”Jakt pågår” eller liknande betyder inte att det är förbjudet att vara i skogen, men man ska vara medveten om att jakt pågår och visa hänsyn till jägarna.
Jakträtt innebär rätten att bedriva jakt på en jaktmark, och tillkommer som regel markägaren.En jakthatare har alltså kidnappat allemansrätten och utnyttjar den som ett slagträ mot jakt och jägare. Därför är inlägget på Svenska Rovdjursföreningens FB sida helt tokigt och det var sannolikt därför som SNF tog bort det från sin FB sida.
Med jaktmark menas en jordbruksfastighet eller skogsfastighet. I Sverige är jakträtten kopplad till markägandet. En markägare är därför även jakträttsinnehavare på sin fastighet. Om markägaren själv inte jagar eller är en juridisk person, till exempel ett skogsbolag kan jakträtten upplåtas mot betalning åt annan person eller en jaktklubb. Sådana jakträttsupplåtelser kallas felaktigt för jaktarrende i folkmun (läs mer under arrende). En jakträttsupplåtelse upprättas med ett kontrakt och ger jaktarrendatorn suverän tillgång till jakträtten i markägarens ställe. I kontraktet ingår ofta att jaktarrendatorn även skall bedriva en adekvat viltvård. En jakträttsupplåtelse av arrendetyp gäller oftast över en flerårsperiod. Av Sveriges c:a 260 000 jägare arrenderar c:a hälften sin jaktmark av skogsbolagen, staten (Sveaskog), stiften m.fl. Den andra hälften jagar på mark de själva eller deras släktingar äger.
En markägare kan även upplåta jakträtt som en korttidsupplåtelse, till exempel per dag eller vecka. Sådana korttidsupplåtelser är framför allt vanliga för småviltjakt i Norrland. Ett exempel på korttidsjakt är ripjakten på statens mark ovan odlingsgränsen. Även i Syd- och Mellansverige förekommer korttidsjakt i mindre omfattning på statlig och kommunal mark. Sådana korttidsjakter är ofta den enda möjligheten för nyblivna, marklösa jägare att kunna bedriva sin hobby. En marklös jägare har dock möjlighet att jaga som jaktgäst hos en markägare eller jaktarrendator, men har då inte del i bytet.
Sedan har vi det att svamp och bär inte tas bort från allemansrätten. De har nog gett en hel del inkomster, kanske mer än skogen på sina håll om sådana marker vårdades och plockrätten arrenderades ut.
SvaraRaderaJaa, vilket svammel....tydligt att personen som skrev det inte satt sej in i hur det egentligen ligger till med allemansrätten och jakt...
SvaraRaderaBra inlägg från dej, likaså det där du tar upp hur viktigt det är hur vi jägare väljer att visa upp jakten utåt.