Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

onsdag 18 juni 2014

Allemansrätten - jakthatarens vapen

Ramlade på ett inlägg på facebook. Det hade lagts upp på såväl Svenska Rovdjursföreningens som Naturskyddsföreningens sida. På SNFs sida raderades den fort, och det med rätta. På Rovdjursföreningens får den stå kvar. Såhär lyder inlägget (tillsammans med en knyckt bild):
ALLEMANSRÄTTTEN: en unik möjlighet för oss alla att röra oss fritt i naturen.
Men med det följer ett stort ansvar för natur och djurliv och att visa hänsyn mot markägare och andra besökare.
Alltså inte störa – inte förstöra.

ÄNDÅ så har jakt och fiske tydligen blivit undantagna från ansvar och varsamhet mot både djurliv, natur och andra besökare.

FÖR: vilka andra än jägarna gör precis tvärtemot vad allt ansvar och hänsyn för liv innebär, då de årligen och nästan alla av årets dgr. håller på med fyrverkeri genom att avlossa skott rätt in i natruren. Och till följd av detta så mister mängder av djur sina liv efter att det först jagats ibland i dagar.

Och vilka andra än jägarna släpper lös ett mkt. stort antal hundar inom allemansrätts områden, hundar som dessutom inte har en aning om vad "ansvar och hänsyn" betyder och som till följd av detta ställer till med ett totalt kaos för djurlivet i skogen.

Och ändå så menar NVV att vi "vanliga" besökare i skog och mark skall visa hänsyn till jägarna, när jakt pågår då det är förbjudet att störa pågående jakt.

Inte heller får sk. vanliga besökare störa jägarnas sk. "villebråd" genom att ex. försöka skydda, leda undan djuren lr bara vara närvarande för att förhindrar jägarna att kunna använda sina vapen.

Djuren inom allemansrätts områdena är således under jakt inte skyddade av ansvar och hänsyn, utan kan då jagas i timmar och inte allt för sällan i dgr. och sedan dödas på det mest barbariska sätt utan att jägarna själva behöver ta ett enda ansvar lr. visa någon som helst hänsyn mot alla dessa levande varelser i allemansrättsområdena VS jaktområden!

Och inte ens efter att jägarna dödat sina "villebråd" är djuren skyddade, för då startar nästa kapitel nämligen all dokumentation i texter, bilder och filmer om hur jakten gick till fram tills att djuren ligger dödade bredvid ett vapen och oftast med en flinande jägare som stolt visar upp vilken maktfullkomlig person han/hon/hen är!
Inlägget är, som ni ser, fyllt med jakthat. Sedan demonstrerar det tydligt de resonemang jag skrivit lite om de senaste dagarna, nämligen vilken bild vi jägare visar upp av oss själva. Men det var inte det jag tänkte skriva om denna gång. Jag tänkte skriva om allemannsrätten, vad den är och vad den inte är.

Naturvårdsverket definierar i korthet allemansrätten med dessa ord:
Du använder dig av allemansrätten när du går en promenad, paddlar kajak eller sitter på en sten och tänker. Allemansrätten är en unik möjlighet för oss alla att röra oss fritt i naturen. Men vi behöver också ta ansvar för natur och djurliv och visa hänsyn mot markägare och andra besökare. Alltså inte störa – inte förstöra.
Men, här kommer ett stort MEN, jakt (och fiske) ingår inte i allemannsrätten. Detta gör att skribenten i det citerade inlägget är alldeles ute och cyklar i sitt resonemang. Nvv skriver tydligt (min kursivering):
Allemansrätten ger dig möjlighet att tillfälligt och hänsynsfullt vara på någon annans mark utan att fråga om lov. Du får gå över någon annans mark när du ska till till ditt fiskevatten eller till den mark där du ska jaga. Du kan tillfälligt använda en brygga som ligger utanför en tomt. Om den som äger bryggan själv behöver använda bryggan måste du självklart flytta på dig.
I övrigt gäller allemansrättens grundregel att visa hänsyn och inte störa eller förstöra. Att med flit hindra, försvåra och störa jakt eller fiske är förbjudet. Likaså är det förbjudet att avsiktligt störa villebråd. Att nyttja naturen på vanligt sätt för rekreation till exempel för svamp- eller bärplockning räknas dock inte som störande.
Skyltar med texten ”Jakt pågår” eller liknande betyder inte att det är förbjudet att vara i skogen, men man ska vara medveten om att jakt pågår och visa hänsyn till jägarna.
Och varför är det så? Jo jakt (och fiske) är inte en allmän rättighet utan något som följer med ägandet av mark. Mark som man i och för sig med hänvisning till allemansrätten får vistas i, men som sagt man får inte störa. Jakträtten går att överlåta genom avtal, muntligt eller skriftligt, men till syvende og sidst hänger det samman med ägandet av mark och är ett bruk som står över allemansrätten. För tydlighetens skull låter jag wikipedias uppslagsord "jakträtt" beskriva vad som gäller:
Jakträtt innebär rätten att bedriva jakt på en jaktmark, och tillkommer som regel markägaren.
Med jaktmark menas en jordbruksfastighet eller skogsfastighet. I Sverige är jakträtten kopplad till markägandet. En markägare är därför även jakträttsinnehavare på sin fastighet. Om markägaren själv inte jagar eller är en juridisk person, till exempel ett skogsbolag kan jakträtten upplåtas mot betalning åt annan person eller en jaktklubb. Sådana jakträttsupplåtelser kallas felaktigt för jaktarrende i folkmun (läs mer under arrende). En jakträttsupplåtelse upprättas med ett kontrakt och ger jaktarrendatorn suverän tillgång till jakträtten i markägarens ställe. I kontraktet ingår ofta att jaktarrendatorn även skall bedriva en adekvat viltvård. En jakträttsupplåtelse av arrendetyp gäller oftast över en flerårsperiod. Av Sveriges c:a 260 000 jägare arrenderar c:a hälften sin jaktmark av skogsbolagen, staten (Sveaskog), stiften m.fl. Den andra hälften jagar på mark de själva eller deras släktingar äger.
En markägare kan även upplåta jakträtt som en korttidsupplåtelse, till exempel per dag eller vecka. Sådana korttidsupplåtelser är framför allt vanliga för småviltjakt i Norrland. Ett exempel på korttidsjakt är ripjakten på statens mark ovan odlingsgränsen. Även i Syd- och Mellansverige förekommer korttidsjakt i mindre omfattning på statlig och kommunal mark. Sådana korttidsjakter är ofta den enda möjligheten för nyblivna, marklösa jägare att kunna bedriva sin hobby. En marklös jägare har dock möjlighet att jaga som jaktgäst hos en markägare eller jaktarrendator, men har då inte del i bytet.
En jakthatare har alltså kidnappat allemansrätten och utnyttjar den som ett slagträ mot jakt och jägare. Därför är inlägget på Svenska Rovdjursföreningens FB sida helt tokigt och det var sannolikt därför som SNF tog bort det från sin FB sida.

2 kommentarer:

  1. Sedan har vi det att svamp och bär inte tas bort från allemansrätten. De har nog gett en hel del inkomster, kanske mer än skogen på sina håll om sådana marker vårdades och plockrätten arrenderades ut.

    SvaraRadera
  2. Jaa, vilket svammel....tydligt att personen som skrev det inte satt sej in i hur det egentligen ligger till med allemansrätten och jakt...

    Bra inlägg från dej, likaså det där du tar upp hur viktigt det är hur vi jägare väljer att visa upp jakten utåt.

    SvaraRadera