Vems talan för RPS vapenexpert?

Igår publicerade den vapenansvarige på RPS en slutreplik på en ganska hetsk debatt i DN. Det hela började för precis en vecka sedan då Peter Thorsell skrev ett brandtal till försvar av vapenutredningen från i fjor. Detta med anledning av att en lagrådsremiss presenterades senare under dagen. Lagrådsremissen tog endast med en bråkdel av de inskränkningar för legalt vapeninnehav som Thorsell förespråkar. Den del som kom med, auktorisation av föreningar, var för övrigt hårt kritiserad av remissinstanserna i flera fall med hänvisning till att föreningarna utlämnas till RPS godtycke.

Thorsells ursprungliga artikel fick tre gemälen i DN och en mängd längre kommentarer runt om på framför allt landets ledarsidor (senast idag):
1/ Michael Ericsson, som för någon månad sedan skrev den forskningsgenomgång och bakgrund som saknades i vapenutredningen, menar att det inte bör åligga polisen att bevilja vapenlicenser. Mycket beror detta på att RPS genom åren drivit en restriktiv vapenpolitisk linje som helt saknar faktamässig förankring. Ericsson sågar Thorsells debattartikel och visar att Thorsell även i det sammanhanget far med osanning.
2/ Jägareförbundet, Sportskytteförbundet och Pistolskytteförbundet, vilka tillsammans organiserar sisådär 300-400.000 medlemmar, skrev ett gemensamt debattinlägg med fokus riktad mot den överhetsattityd som präglat hela vapenutredningen. Förbunden menar att en bra och praktiskt fungerande samt accepterad vapenlagstiftning kräver att de som hanterar vapen tillåts ingå i en dialog med lagstiftarna under hela processen. De påpekar bland annat, med syftning på Thorsell:

Därför är det förvånande att en kommissarie vid Rikspolisstyrelsen förefaller mena att det är just legala vapen som ägs av laglydiga vapeninnehavare som är det stora problemet. Denne befattningshavare gör visserligen gällande både att vapen i sig är ofarliga – det krävs någon som missbrukar dem för att de ska bli farliga – och att polisen inte har någon ambition att försvåra jägares och tävlingsskyttars verksamhet. Men samtidigt antyder han dels att den totala mängden vapen i samhället bör reduceras, och dels att en ökad kontroll av legalt vapeninnehav minskar antalet illegala vapen i samhället.

3/ Daniel Andersson kommenterar Thorsells agenda utifrån ett statsvetenskapligt perspektiv. Andersson visar att det finns flera tongivande tjänstemän inom de olika polismyndigheterna vilka successivt, och till synes på eget initiativ, skärpt kraven för att få vapenlicens:

Norrbotten och Västra Götaland i dag har extrema handläggningstider efter att RPS föreskrifter i högst stringent riktning omtolkats av först chefsjurist Barbro Jönsson i Göteborg och sedermera spridits till Norrbotten. Jönsson hävdar att hon har det offentliga uppdraget att minska antalet civila vapen i samhället, oavsett om det handlar om legala som illegala dito. Samma argument framför även Thorsell. Något sådant uppdrag föreligger emellertid inte, något som Rikspolischefen själv påpekade senast på Folk och försvars årliga konferens i Sälen tidigare i år.

Så fick då Thorsell sista ordet igår. För det är kutym, den som startar en debatt skall alltid få sista ordet. Jag tycker att artikeln är ett enda snömos. Sedan funderar jag över i vilken utsträckning Thorsell skriver dessa debattinlägg som en del av sin tjänsteutövning och därmed representerar RPS officiella hållning eller om det är privata åsikter som framförs. Om det är det förstnämnda så tycker jag att han borde använda sig av RPS informatörer för att skärpa sin argumentation så att folk förstå vad han menar, om han nu menar något annat än det han skriver. För hade han skrivit klart och koncist hade han aldrig behövt komma dragandes med dåliga undanflykter i slutreplikens inledning (notera att han ignorerar två av tre svar):

Företrädarna för tre jakt- och skytteorganisationer verkar ha missförstått min artikel i torsdagens tidning (DN Debatt 3/4).

Thorsell är uppenbart störd över att han inte får vapenägarna att komma till samma insikt som han själv. Att alla vapen är potentiellt illegala vapen och därför bör plockas ur cirkulation. En tankegång som inte är helt olik det extremfeministiska perspektiv som lyftes för några årtionden sedan: Alla män är potentiella våldtäktsmän. Men så är det faktiskt inte. Den stora majoriteten män i vår omgivning skulle under inga som helst omständigheter kunna tänka sig våldtäkt. Lika lite som den absoluta majoriteten vapenägare skulle kunna tänka sig att deras vapen skulle användas i illegala sammanhang. Och mängden legala vapen som blir illegala genom stöld är i sammanhanget näst intill försumbar. Grafen nedan visar antalet stölder och mängden vapen som stulits (länkar från vapenfakta):

Om vapenägaren inte hade förvarat nycklarna till sitt vapenskåp i bostaden hade den absoluta majoriteten av dessa brott inte begåtts. En gömd nyckel hittas lätt av tjuven. Så om Thorsell hade velat minska att mängden legala vapen som blev illegala så hade han kunnat föreslå en enkel skärpning av lagen i fråga om nyckelförvaring. Men han är inte intresserad av att bara minska de illegala vapnens mängd, han vill få bort så många vapen som möjligt oavsett typ.

För att förstärka sin argumentation hänvisar Thorsell till fjolårets vapenamnesti:

Under våren 2013 lämnades mer än 15.000 okontrollerade (olagliga) skjutvapen och över 30 ton ammunition till polisen under vapenamnestin. Detta tyder tveklöst på bristande kontroll, antingen vid gränspassage till Sverige eller på en historiskt ofullständig förmåga att hålla rätt på vapen. Många inlämnade amnestivapen var äldre jaktvapen, men andelen pistoler och revolvrar samt andra särskilt farliga vapen var förvånansvärt stor. Statens kriminaltekniska laboratorium arbetar nu med att försöka avgöra om dessa inlämnade vapen smugglats in till Sverige eller om de en gång i tiden sålts legalt inom landets gränser.

Det låter ju som om amnestin var bra. Men säger Thorsell hela sanningen. Var det verkligen de vapen som behövde komma ur cirkulation som man kom åt eller var det en polisiär skrotinsamling? Jag lutar åt det sistnämnda:

Men trots att det på sina håll kom in gott om handeldvapen, så är lejonparten inget som har med kriminella miljöer att göra. Redan i april räknade man i Skåne 117 pistoler och 94 revolvrar, men det var gamla pjäser allihop ( Sydsvenskan 19/4).
– Det är inga nya Glock eller Sig Sauer precis, utan väldigt gamla vapen, ofta av belgisk tillverkning från tidigt 1900-tal, inskärpte Skånepolisen Torben Pedersen i Sydsvenskan och förklarade att det knappast rörde sig om vapen som cirkulerat i dagens kriminella miljöer, utan snarare om saker som legat hemma hos gamla sjömän.

Thorsell driver tesen att de illegala vapnen har varit legala synnerligen hårt. Det är själva grunden till att han vill ha en striktare reglerad vapenlagstiftning i Sverige. Thorsell skriver:

En tanke som lagts till grund för det internationella samarbetet och regleringen av vapenmärkning inom bland annat FN och EU är att de flesta vapen är tillverkade vid en känd vapenfabrik någonstans i världen. Ytterst få användbara vapen är från början olagligt tillverkade och de är således legalt framställda, sett i ett globalt perspektiv. Detta framgår om vi undersöker polisens och tullens vapenbeslag som till största delen består av fabrikstillverkade vapen. Detsamma gäller de inlämnade amnestivapnen. Ett legalt framställt vapen blir således illegalt i något skede. För att förhindra att så sker är det viktiga därför kontroll av alla led i transaktionskedjan, från vapentillverkare – via grossist – till detaljist (det vill säga vapenhandlare) – till den slutgiltiga vapenägaren i till exempel Sverige. Genom utvecklade och noggranna kontroller och registreringsrutiner kan vi förebygga att att vapen kommer i orätta händer, och när så sker kan vi genom internationellt polissamarbete spåra olagliga vapens ursprung och lagföra de som sålt dem illegalt.

 Min invändning blir då att jag inte kan se varför det skall till restriktioner för svenska laglydiga vapenägare. Snarare borde väl resurser tillföras gränskontrollen? Och om polis och rättsväsenden började tillämpa en hårdare tillämpning av vapenlagen gentemot de som påträffas med illegala vapen så att det blir kännbart att inneha illegala vapen så kanske trenden kan vända. I dagsläget är vapenbrott inget som en kriminell döms för, tre exempel:

1. 23 åring med pågående skyddstillsyn får husrannsakan där polisen hittar revolver, ammunition och cannabis. Straffet för dessa fynd bakas in i pågående skyddstillsyn varpå man kan konstatera att 0+0=0.
Revolvern och cannabiset var alltså gratis för honom och därtill under pågående skyddstillsyn.
2. En annan person knuten till gängkriminalitet och avtjänar pågående skyddstillsyn får också husrannsakan där ett automatvapen AK47 påträffas.
Återigen bakas det nya brottet in i pågående påföljd och återigen kan vi konstatera att 0+0=0.
3. En person grips i tullen i Trelleborg med 12 illegala pistoler, varav en är laddad.
Straffet blir 3 månaders fängelse för grov varusmuggling.
Att minimistraffet för grovt vapenbrott är 6månader verkar ingen ta hänsyn till.

Detta innebär att Peter Thorsell hade kunnat göra Sverige säkrare utan att göra livet surt för Sveriges jägare och sportskyttar om han istället för att lobba för en minskning av mängden legala vapen hade valt att fokusera på de illegala.  Nu gör han inte det utan han väljer en mycket konfrontativ linje riktad mot sveriges 619.000 vapenägare...

Jag tror att Thorsell skulle komma närmare sina mål genom lite mer ödmjukhet samt genom att framför allt ta till sig Jägareförbundets, Sportskytteförbundets och Pistolskytteförbundets invit om samarbete för att komma närmare en samsyn. Tyvärr kommer detta aldrig att ske, Thorsell framstår som en fanatiker vars mål helgar medlen. Utifrån hans argumentation kan man skymta en person som håller den personliga prestigen högt, som aldrig skulle kunna erkänna att han hade fel. Detta demonstrerade han redan i sitt första debattinlägg, försvarstalet för de förslag ur vapenutredningen som i princip samtliga remissinstanser ansåg verkningslösa för att komma åt illegalt vapeninnehav.

Mitt råd till RPS är att ersätta Peter Thorsell på posten som vapenfrågeansvarig. Tillsätt någon med lite mer ödmjukhet och framför allt större respekt för fakta.

För övrigt kan jag rekommendera er att läsa en fin krönika skriven av en polis. Den handlar om sorgen att tvingas gå in och hämta en dement gammal mans vapen. Vapen som var en mycket viktig del av mannens identitet och liv:

Han suckar och är tyst en stund innan han säger att nu är flera av hans gamla jaktkamrater borta. Han säger sedan ingenting mera då han tar fram resten av de jaktvapen och ammunition som finns i vapenskåpet. Han går tyst ut i köket och hämtar en påse där han sakta börjar lägga ned patronerna och skotten. Ask för ask. I raka staplar.
 Han viker noggrant ihop sina åldrade och tummade licenspapper och lägger ned dem i samma påse. Noga. Vördnadsfullt. Han stryker de skrovliga fingrarna över vapnen en sista gång och en tår trillar nerför hans fåriga ansikte. Han stryker bort den med den rutiga flanellärmen och vänder sig bort.
 Det gör ont att se och jag får en klump i halsen. Jag känner mig som en skurk där jag står och är på väg att ta något ifrån honom som betyder så mycket. Så många minnen. Så mycket känslor och tankar. Det känns som om vi befinner oss i hans hem för att ta ifrån honom en del av hans liv.