Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

torsdag 10 april 2014

Rovdjursföreningen ropar varg

Jag återger en intressant nyhet som nyss publicerades på jaktjournalens hemsida:
Kungsbacka (JJ) Tidigare i veckan kördes ett lodjur på av ett tåg norr om Gävle. Ett hål i halsen på kroppen gjorde att flera medier direkt spann på misstanken om tjuvjakt.
Rovdjursföreningen gick längst och skrev på sin Facebooksida att lodjuret skjutits ihjäl. Svaren från Statens Veterinärmedicinska anstalt visar nu tydligt att föreningen sprider lögner för att smutskasta jägare.
Redan innan Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) i Uppsala genomfört obduktionen fanns flera omständigheter som talade för att Rovdjursföreningen diktat ihop sina anklagelser. Deras nyhet stämde inte överens med verklighetens scenario i samband med olyckan.

Hans-Olof Sundström på Polismyndigheten i Gävle kan nu meddela Jaktjournalen vad SVA svarat efter utförd obduktion.
– Lodjuret har inte blivit skjutet. Det fanns inga kulhål eller rester av kulor i kroppen. Djuret har dött av yttre trubbigt våld i samband med påkörseln. Det är finns inga oklarheter alls. Vi har nu skickat ärendet vidare till miljöåklagare för att det ska avskrivas, säger han.
 Och såhär såg det ut på Rovdjursföreningen fb sida:
Rovdjursföreningen är förvisso tämligen fanatisk i sin inställning men de tillhör ändå de mer sansade aktörerna på värnarsidan i rovdjursfrågan. Tyvärr innebär denna typ av medvetna (?) misstag och ryktesspridningar att de tappar i anseende. När detta skrivs, strax före lunch, har Rovdjursföreningen inte rättat sitt påstående utan vidhåller fortfarande att det är frågan om illegal jakt som någon försökt dölja. Det vore trevligt om Rovdjursföreningen var lika sanbb på att rätta sina egna misstag som de är på att peka ut eventuella oegentligheter på annat håll. Annars är risken överhängande att allt fler tycker att Rovdjursföreningen blir som pojken i fabeln om pojken och vargen:
Rovdjursföreningen i berättelsen är en liten, uttråkad förening, som för underhållnings skull ropar att ”tjuvjägarn kommer!” Ortsborna kommer gång på gång för att rädda föreningen och rovdjuren, men inser snart att de ödslar sin tid. När så tjuvjägarn dyker upp på riktigt är det ingen som hjälper rovdjursföreningen, och tjuvjägarn skjuter rovdjuren.
Sensmoralen är att den som ljuger till slut inte blir trodd ens när han talar sanning. Fabeln har givit upphov till uttrycket "att ropa varg", som återfinns i flera språk med betydelsen att ge falskt larm eller kalla på uppmärksamhet för petitesser och därmed riskera att inte bli trodd när något allvarligt sker.
Tillägg: Läs även Gunnar Glöersens text på jägareförbundets blogg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar