Är polisens mål att slå ut vapenhandeln?

Jag kanske är konspiratorisk men det verkar faktiskt som om polisens mål är att slå ut vapenhandeln och därigenom minska mängden legala vapen i sverige. För 30 år sedan fanns det fortfarande en järnaffär i var större ort som sålde vapen. Idag får man vara glad om det finns en i grannkommunen... Förändringen har varit tydlig och om man lyssnar av vapenhandeln just nu så kommer det att fortsätta. Åtminstone om inte polisen i storstadslänen skärper sig ordentligt. Det senaste dygnet har det dykt upp inte mindre än tre olika artiklar på detta ämne i olika media.

Först ut var P4 Jämtland som riktar en frågande udd mot polisen:

Justitieombudsmannen, JO, begär att polisen ska yttra sig i hur de hanterar vapenlicenser.

Bakgrunden är att polisen ville återkalla tio pistoler som tillhör en pistolskytteförening i Bräcke. Men i en anmälan påpekar föreningen att de inte fått en påminnelse om att vapenlicenserna höll på att gå ut. Pistolskytteföreningen sökte genast nya licenser. Det skedde under hösten 2012. Men drygt ett år senare hade föreningen fortfarande inte hört något.

Ett år? Det rimmar illa med förvaltningslagens §7:

7 § Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Vid handläggningen skall myndigheten beakta möjligheten att själv inhämta upplysningar och yttranden från andra myndigheter, om sådana behövs. Myndigheten skall sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt. Även på andra sätt skall myndigheten underlätta för den enskilde att ha med den att göra.

I detta fall är en förening "enskild", vilket skall ses som en motsats till det "allmänna". Kravet på skyndsamhet gäller med andra ord polisen även om de är en förenings ansökan de skall hantera.

I Svensk Jakt har två artiklar skrivna med fokus på vapenhandlarnas problem publicerats. Den ena fokuserar enbart på handlarna den andra tar upp vad svenska jägareförbundet gör i frågan. Ägaren till Torsbo Handels uttalar sig för Jagurargruppens räkning:

– Jaguargruppens sju butiker hade i höstas 2.000 licensansökningar liggande på landets polismyndigheter. Värdet för de sålda vapnen som konsumenterna inte kunde hämta ut uppgick till 25 miljoner kronor, berättar Anders Toresson, ägare till Torsbo Handel som är en av de större aktörerna i landet.

Effekten blir en annan, men minst lika kännbar, på småbutikerna. Sako Swedens VD berättar:

– Ju fler vapen du säljer, desto mer pengar måste du ligga ute med. Å andra sidan drabbas små handlare av att de har begränsade tillstånd. En handlare som har tillstånd att hålla 80–90 vapen och som lyckas sälja bra, tvingas mer eller mindre upphöra med försäljningen eftersom han inte kan fylla på med nya innan de sålda hämtats ut, säger Anders Lindström.

Samtidigt blir inget lättare av att dagens samhälle inte ser på vapen med blida ögon. Man kan ana lite samma fenomen som i den presenterade vapenutredningen, problemet med de illegala vapnen tas ut på de legala...

– Vi måste försöka få upp frågan på alla möjliga sätt och på alla nivåer. Tyvärr är det ganska svårt att få sympatier för vår bransch. När man säger att man är vapenhandlare betraktas man närmast som kriminell, säger Anders Lindström, vd på Sako Sweden och med många kontakter med landets jaktvapenhandlare.

Torsbo Handels ägeare igen, denna gång angående JO-anmälningarna mot polisen:

– Men sedan händer det inte någonting. JO driver också ett ärende mot Rikspolisstyrelsen, och det ska bli intressant att se resultatet av det. Men tyvärr är det för sent. Jag har gjort en liten undersökning och i de flesta län är det kört för höstens licenser. Även om RPS agerar tar det tid innan det får genomslag ute i länen, säger Anders Toresson.

När man som vapenägare utsätts för polisens nonchalans avseende licenser är det lätt att hitta en syndabock. Allra enklast är det att kasta lite skit på Jägareförbundet. Det ser man väldigt ofta i olika FB-grupper och i olika forumsammanhang, jag skall inte säga om det är välförtjänt eller ej det har jag inte underlag att bedöma i stort, däremot kan jag återge Daniel Lignés ord:

– Man kan alltid göra mer, men vi har inte suttit stilla i den här frågan, bemöter riksjaktvårdskonsulent Daniel Ligné kritiken. Vi har gjort JO-anmälan, vi har påverkat politiskt, haft möte med företrädare för Rikspolisstyrelsen och nu begärt att få träffa rikspolischefen för att trycka på ännu mer.

Men man får inte glömma att Jägareförbundet brottas med ekonomiska problem. Delvis till följd av ett kraftigt medlemstapp:

– Samtidigt har jag full förståelse för frustrationen bland jägare som väntar månadervis på att få en licens. Och som sagt, man kan alltid önska sig mer men man ska också komma ihåg att våra resurser är begränsade.

 Ja, vad kan vi som individer göra? Jag ser tre olika saker att göra, men se till att vara helt saklig annars blir det bara löjligt:
1/ Om en vapenlicensansökan tar mer än en månad (30 dagar) så skall saken JO-anmälas. Det är enkelt och görs HÄR.
2/ Lyft fram problematiken  så att den synliggörs, i media, på FB eller vid lunchbordet på jobbet. Jämför gärna med ett pass, skulle det vara acceptabelt om polisen tog 5 månader på sig att utfärda ett pass?
3/ Kontakta dina politiker. Gå på representanterna från din valkrets samt Justitieutskottets ledamöter.