Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

måndag 31 mars 2014

Ornitologernas miljöansvar

Härom dagen skrev en kompis på sin FB profil att han åkt 110 mil t/r för att kunna kryssa kaspisk pipare. Det var första gången kaspisk pipare kunde ses i sverige och den dök upp i Mörkö i Sörmland. SOF skriver:
Igår kom den oväntade rapporten om att en kaspisk pipare setts vid Björneborg i västra Finland. Idag fanns den inte kvar när hugade finska skådare kom till platsen. Den hade dragit iväg – av allt att döma till Sverige! Vid lunchtid idag hittades nämligen en misstänkt pipare på en åker vid Sandasjön på Mörkö i Södermanland. Efter lite inledande tvivel har det visat sig att det är just en kaspisk pipare, därtill en mycket vacker och utfärgad fågel. Det är första fyndet av denna art som tidigare är påträffad i några av våra grannländer.
En raritet av detta slag drar mycket folk, inte bara min Skånska vän. I SvD kunde man läsa en kort TT-notis om det hela, den avslutades med dessa stycken:
- Det blir säkert mellan 500 och 600 personer här i dag, kanske uppåt 1 000, säger en av de första på plats, Michael Tydén från Ekerö, till tidningen.
Även under onsdagen väntades många besökare till Mörkö för att försöka få en skymt av den bruna och vita piparen. Fågelskådare var på väg såväl från Norrland som Skåne.
  Många människor. Hur många mil för den kaspiska piparen? 

För den hängivna ornitologen är bilen en absolut nödvändighet, åtminstone för "kryssjägaren". Hur skall man annars kunna åka ut på "larm"? Bilen är en självklarhet. Nästan på samma sätt som ornitologen ses som en självklar miljövän. Men hur många mil sammanlagd bilkörning blir det om man summerar ornitologernas resor till nya kryss, eller kanske till södra Öland eller Falsterbo vid flyttid? Finns det någon diskussion kring ornitologernas miljöansvar? Jag har inte hittat det på de kanske 30 minuter jag lagt på att googla efter det denna morgon. Kanske är jag för dålig på google fu eller så sker diskussionen i det fördolda, kanske som ett dåligt samvete (som hos min vän som kände sig tvungen att förklara att han minsann samåkte när jag lite försiktigt frågade).

Men om det inte finns någon diskussion kring ornitologerna, dessa naturvänners, bilar så är det ett argument man ofta ser kring jakt. Det är inte svårt att hitta denna form av påståenden och resonemang:
Jonas tar upp en annan aspekt: ”Jag har just tagit hand om köttet från ett par älgkalvar, och kommer fram till att utsläppen från jägarnas och mina transporter motsvarar minst 5 kg CO2 per kg kött. Det är ungefär tre gånger så mycket som kycklingkött, lika mycket som griskött eller en tredjedel av nötköttet.”
Det körs alltså en hel del bil för att hinna ifatt det miljövänliga köttet. Jag ser själv att jägarna här runt om helst kör bil ända fram till passet när de skall jaga vildsvin, så miljövänlighet är nog inte det jägarna först tänker på.
Jag har själv funderat en hel del över detta och tycker att det är något vi måste tänka på och försöka motverka. I längden är bilkörningen såklart inte hållbar. Hur ser du på detta?

Jag kompenserar min jaktrelaterade bilkörning. Läs mer HÄR.

2 kommentarer:

  1. Bilberoendet i jakten är en klart negativ faktor där älgjakten liknar någon militärmanöver med 30 bilar i kolonn ibland. Inte minst blir ju jakten ganska tråkig på det sättet. Dock ska det väl ställas mot att man kanske annars åkt bil till någon annan fritidsysselsättning som inte genererar föda, samt att med ökad urbanisering så blir bilåkning ett måste om jaktens bredd ska finnas kvar. Har själv reflekterat över bilåkandet hos ornitologer - för att titta på icke-inhemska arter också. Lustig företeelse.

    SvaraRadera
  2. Ponera att vi inte hade älgjaktsveckan, utan istället tog en solsemester, 200 000 jägare med familjer lämnar landet med flyg under en vecka.

    SvaraRadera