Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

torsdag 30 januari 2014

Ribban i vargdebatten höjdes plötsligt ordentligt

Ibland blir man glad.

I morses blev jag det när jag upptäckte ett mycket gediget, sakligt och kunskapstyngt debattinlägg angående vargens påverkan på vår natur. Att inlägget publicerades i DN gör inte saken sämre.

Vargdebatten präglas av ideologi och tyckande, kryddat med valda fakta som passar in i debattörens världsbild. Detta gäller såklart även mig, det är jag fullt medveten om. Problemet uppstår inte när dessa faktorer dyker upp på insändarsidor eller under debattrubriker i tidningarna utan när tyckanden och osanningar återrapporteras i nyhetsjournalistiken. Nyhetsjournalistiken skall vara objektiv och så sann det nu är möjligt. Den skall inte ensidigt spegla en sidas tyckande. Personligen anser jag att riksmedia i sin förmenta granskning av makten nästan helt går SNF, WWF och Rovdjursföreningens ärenden i dessa frågor. Faktiskt så till den milda grad att när en intressant och relevant artikel i Science återges så väljer man en svensk vinkling som blir direkt osann. Jag tror att det är den vinklingen som gjorde att en grupp på ett dussin vetenskapligt tunga ekologer valde att ta bladet från munnen och ge sig in i debatten. Jag väljer att citera artikeln i stycken vilka jag därefter kommenterar:
Flera medier har den senaste tiden rapporterat om de stora rovdjurens roll på jorden, ett viktigt ämne som nyligen sammanställts i en vetenskaplig artikel i den prestigefulla tidskriften Science. Ämnets betydelse framgår tydligt när det visar sig att mer än 60 procent av dessa arter är starkt hotade. Flera skribenter har fångat upp detta och reflekterat kring att vargar och människor inte jagar på samma sätt, att fler vargar skulle leda till fler lövträd, ökad biologisk mångfald och dessutom motverka klimatförändringen. Detta är en grovt förenklad bild om den tillämpas på nordiska förhållanden där människans markanvändning har en mer avgörande betydelse, något som också nämns i Scienceartikeln.
I centrum av debatten om rovdjurens positiva påverkan diskuteras de effekter som rovdjur högt upp i näringskedjan har på andra arter (så kallade kaskadeffekter). Ett känt exempel är att efter vargarnas återkomst till Yellowstones nationalpark i USA ökade också lövträden. Fler vargar åt fler hjortar. Färre hjortar innebar fler träd. Fler träd gav fler insekter, lavar och hackspettar. Den biologiska mångfalden ökade. I dag diskuterar naturvården och forskarsamhället huruvida rovdjurens återkomst till och med kan dämpa klimatförändringar. Eftersom vargar äter upp älgar, rådjur och hjortar leder det till mer skog som kan ta upp mer koldioxid. I Sverige och i många andra delar av världen jagar och konsumerar vi människor stora växtätare. Kan då inte en svensk älgjägare vara lika viktig som en svensk varg för att hindra klimatförändringarna?
Jag har tidigare påpekat just detta, inte minst den märkliga effekt som blir när journalister försöker göra ett internationellt fenomen giltigt för sverige i syfte att öka nyhetens läsvärde. 

Vidare ur DN-artikeln:
En springande punkt är att rovdjurens påverkan i nordliga ekosystem framför allt har kunnat påvisas i stora och relativt opåverkade nationalparker där varken skogsbruk, jordbruk eller jakt bedrivs. Men när människan har stor påverkan på ekosystemet via sin markanvändning kommer de stora rovdjurens påverkan att vara marginell. Sverige och Norden är exempel på detta. I Norden ser vi i dag kaskadeffekter kopplade till lodjurets återkomst. Mindre däggdjur och fåglar som till exempel hare, tjäder och orre tycks gynnas av lodjursförekomst, sannolikt för att lodjuret minskar mängden rävar. För vargen är läget en annat. Vi menar att vargens möjligheter att skapa kaskadeffekter i vårt starkt påverkade ekosystem är mycket små - för att människan just via markanvändningen har en så stor inverkan på den del av ekosystemet som vargen berör och berörs av.
Vi ser huvudsakligen tre skäl till att rovdjuren har begränsade betydelse i dagens nordiska ekosystem. De kan samtliga kopplas till människans påverkan:
1 Antalet träd skulle inte öka nämnvärt även om älgarna skulle minska i antal. Vår samlade vilda hjortdjurspopulation (älg, kronhjort, dovhjort och rådjur) betar tillsammans grovt räknat 0,8 miljoner ton buskar och träd varje år, främst tall och björk. Skogsbrukets gallring och slutavverkning tar ut minst 50 gånger mer. Det är därför uppenbart att människans markanvändning utan konkurrens har störst påverkan på våra nordliga skogar och ekosystem.
2 Aktuell forskning visar att i många områden kommer inte älgarna att minska i antal på grund av varg, eftersom jägarna jagar mindre i nyetablerade vargrevir vilket i vissa fall till och med kan leda till fler älgar.
3 Stora och viktiga förluster av biodiversitet i Sverige beror inte på att vi har för få träd utan är i stor utsträckning kopplad till att 70 procent av Sveriges forna ängs- och hagmarker har försvunnit och huvudsakligen planterats med skog, oftast gran.
 Punkt 1 och punkt 2 har jag inte i någon nämnvärd utsträckning behandlat här på bloggen men punkt 3 är något jag ofta återkommit till. Betydelsen av ängs och betesmark, helst irrationellt skött, är något jag ofta återkommer till. Sett ur ett mångfaldsperspektiv är varje nedlagd djurgård och igenplanterad hage eller äng en katastrof, särskilt när det gått så långt att de olika kvarvarande ängarna och hagarna inte längre binds samman. I det perspektivet är vargen faktiskt ett hot mot den biologiska mångfalden då djurhållare som utsatts för vargattacker i en allt för hög utsträckning väljer att upphöra med sin verksamhet.

Vidare i artikeln:
Våra beräkningar tyder på att det skulle krävas mer än 4.000 vargar i Sverige, som rent hypotetiskt enbart äter älg, för att hålla kvar älgstammen på nuvarande nivå och därmed även hålla betestrycket i skogen konstant. För att minska älgstammen krävs alltså en ännu större vargstam. Det är väsentligt fler vargar än man hittar i världens opåverkade ekosystem och det skulle riskera att få direkt negativa effekter på vargens andra mer hotade bytesarter. Mängden lövträd lär knappast heller öka nämnvärt, trots 4.000 vargar, eftersom främst barrträd planteras på hyggen och prioriteras vid röjning och gallring. Hjortdjurens påverkan på trädslagsblandningen kommer därför även av detta skäl att vara begränsad.
Sverige har redan i dag en anmärkningsvärt låg andel lövträd i landskapet jämfört med våra grannländer (se kartan), trots att Norge och Finland har färre stora rovdjur. För oss som ekologer ser vi därför att den stora framtidsfrågan för utformningen och funktionen av de skandinaviska ekosystemen ligger i hur vi väljer att bedriva den storskaliga markanvändningen (jord- och skogsbruk).
 Det där med skog och skogsbruk är ju ingen lätt fråga. Sveriges strikta förvaltning har i all välmening motverkat många initiativ som skulle öka mångfalden och avkastningen i skogen, inte minst naturkulturmetoden. Men eftersom lagstiftning och politik har ansett att trakthyggesbruk är den modell som är bäst har vi hamnat där vi nu är.
Slutligen: Globalt sett finns det större utmaningar för miljöarbetet och en förstärkt biologisk mångfald än rovdjurens eventuella kaskadeffekter. Jordens växande befolkning och de konsekvenser detta medför via användning av fossila bränslen, en hög köttkonsumtion, ett intensivt jord- och skogsbruk påverkar mer och är dessutom viktiga orsaker till att stora rovdjur minskar globalt. Vi anser också att det ur ett nordiskt mångfaldsperspektiv snarare behöver finnas fler landskapspåverkande växtätare som resurs för människan, som bytesdjur till de stora rovdjuren och inte minst för den kulturella och biologiska mångfalden.
Jag kan bara skriva under på detta. Den som följt bloggen genom åren är väl medveten om att jag berört dessa problem tidigare och att mina slutsatser i stort sett ligger i linje med detta.

För övrigt behöver DN artikeln så mycket spridning som möjligt. Så hjälp till att sprida den via era kanaler. Dela den på sociala medier, kommentera den på era bloggar. Det är viktigt att den på allvar kommer in i debatten då det är en av de mest faktabaserade inlagor vi sett på mycket länge. Den har höjt ribban i vargdebatten ordentligt!

2 kommentarer:

  1. Jag är helt övertygad om att vargen kommer att ha en minimal påverkan på älg- och vildsvinstammen i Södra Sverige, här finns så mycket tamdjur och husdjur så det är de som ryker i första hand.

    SvaraRadera
  2. Artikeln är bra, äntligen några som förstår att det är mänskliga handlingar som gör störst påverkan på naturen här i norden.
    Att tro att vargen gör något positivt är bara önsketänkande utan någon substans.
    Så länge vi främjar gran och tallåker på mer än 50% av Sveriges yta, inklusive sjöar, kommer vargen aldrig att kunna få någon naturlig nisch här.

    SvaraRadera