Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

lördag 4 januari 2014

Recension: En jägares historier

Hastur Förlag är ett litet förlag som specialiserat sig på återutgivning av äldre skräck, fantasy och klassisk mystik. Bland annat finns min stora skräckfavrit HP Lovecraft utgiven på svenska av Hastur. Jag har under julhelgen haft nöjet att läsa Hasturs utgåva av Aurora Ljungstedts En jägares historier. Jag visste inte vem Aurora Ljungstedt var innan jag läste boken, återger därför det wikipedia skriver om henne:
Hennes föräldrar var majoren Georg Leonard Hjort (1788-1872) och Fredrika Elisabeth Alf (1792-1877) och hon hade tre syskon. Familjen flyttade 1835 från Karlskrona till släktgården Krusenhof, ett gods i Kvillinge socken i Östergötland. År 1846 gifte hon sig med byråchefen i fångvårdsstyrelsen Samuel Viktor Ljungstedt och flyttade till Stockholm. Makarna fick tre barn.
Ljungstedt visade sig redan tidigt ha författartalang, men den motarbetades av modern, som ansåg sådant opassande för en flicka. Bland annat av det skälet publicerade hon sig hela livet under pseudonymer. Efter att hon flyttat till Stockholm, började hon använda pseudonymen Claude Gérard, som är en rollfigur i Eugène Sues roman Martin, hittebarnet. Maken stod för förlagskontakterna och först vid ett missförstånd omkring 1875 avslöjades hennes identitet.
Hon var influerad av den sensations- och skräckromantik, representerad av Eugéne Sue och Edward Bulwer, som var populär på 1830- och 1840-talen. Hon skrev ren underhållningslitteratur, men av högre kvalitet än den gängse i samtiden. Hon skrev vad som kan betecknas som de första svenska deckarna och hon har även kallats Sveriges Edgar Allan Poe, bland annat för sitt intresse för det övernaturliga och mystifierande psykologi (mesmerism).
Ljungstedts romaner och berättelsecykler gick som följetong i Nya Dagligt Allehanda, Aftonbladet med flera tidningar. Hennes Samlade berättelser utkom i 9 band 1872-82.[1]
Med andra ord en mycket intressant person. Hastur har plockat ihop fyra olika berättelser ur hennes samlade berättelser där den röda tråden är att det är en jägare som berättar. En jägare som hennes bror med största sannolikhet stod som förebild för. Åtminstone vad det gäller de jaktliga inslagen.

Jägaren dräller omkring i skogar som är väldigt influerade av kålmården. Där råkar han ut för märkligt mystiska människor och händelser vilka skapar sällsamma historier. Ofta med dödliga inslag. De fyra berättelserna är:
  • Drama i skogen
  • En gubbes minnen
  • Farmors skrin
  • Harolds skugga
Redan boken andra stycke visar hur uppmärksam Aurora har varit när brodern beskrivit jakt, alternativt har hon varit med honom ute i skogen vid ett flertal tillfällen. Beskrivningen är så god, och tidlös, att jag måste återge den:
 Med bössan på axeln, litet mat i skjutväskan och min kloka "Caresse" - ömsom med nosen i marken och viftande svans, beskrivande stora cirklar omkring mig, ömsom återkommande för att i mina ögon läsa, eller av något ord höra, att jag gillade och intresserade mig för hennes bemödanden att upptäcka en orre, en morkulla, eller en beckasin - har jag fota hela dagarna vandrat i skogsmarker så vilda, romantiska och otillgängliga, att de skulle utgjort en målares förtjusning, liksom de utgjort min.
Det som gör boken är i högre grad miljö- och personbeskrivningarna än själva "fallen". Dessa blir med moderna mått lite enkla. Men det är klart. På 160 år har oerhört många berättelser skrivits och berättelserna såväl utvecklats som på vissa plan degenererat. Det är så oerhört tydligt berättelser från en annan tid, även om miljöerna är beskrivna på ett sätt som dagens dussinförfattare inte ens i sina bästa stunder kommer nära. Sedan är själva berättandet en njutning i sig.

Boken kan t.ex. beställas på Bokus (200 kr), AdLibris (180 kr), Bokia (182 kr) eller direkt från förlaget för 160 kr.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar