Med en tysk jaktterrier, en korthårig vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

lördag 27 april 2013

Krimjournalistens vargfadäs

Första gången jag på allvar läste något av Dick Sundevall var när vi väntade vårt första barn. Då läste jag den ganska grabbiga boken Du skall bli pappa av Dick Sundevall. Sedan har ajg följt hans journalistik kring svensk brottslighet lite halvhjärtat. Igår stötte jag på nytt på honom via Cullingmans blogg. Cullingman vände sig mot en artikel/krönika Dick hade skrivit i Para§raf Rätts och kriminalmagasinet. Och jag får hålla med Cullingman, det var ingen vidare bra och nyanserad text av Sundevall. Vad är det då jag vänder mig mot?

Hela artikeln inleds med raderna:
När de söver och flyttar henne 50 mil återvänder hon snabbt till sitt hem. Hon ordnar sin mat och sitt boende själv. Hon står för allt som utmärker en stark och självständig tjej som inte låter sig styras. Ska hon därmed dömas till dödsstraff?
Det är lågt, det är värsta formen av Disneyfiering, att förmänskliga ett djur och i detta fall beskriva en vargtik som en stark och självständig tjej. Men nu är det faktiskt så att i samhället är det inte tillåtet att döda andra. Vilket är vad denna starka och självständiga tjej har gjort om man skall dra Disneyfieringen till sin spets. Hon har agerat som en seriemördare bland de fredliga naturälskande vegetrianer som kommit i hennes väg. Men det är OK, hon har ju inte ätit någon liten sällskapshund vad Sundevall lyckats läsa sig till. Men att sluka 40 renar och sprida hjordarna över stora områden är inget problem. Så om någon slangar bensin ur Dicks bil och puttar den i diket är det heller inget problem. Eller vad kan närmaste motsvarighet vara? Kanske ett datorintrång i Dicks dator? Ett virus som splittrar upp hans senaste text över hela hårddisken likt vargens spridande av en renhjord i skogen?

Dick fortsätter efter en genomgång av djur i sveriges fauna med att ställa följande frågor:
Då är frågan – ska vi avliva alla djur som ställer till problem för människor? Hundar och hästar etcetera? Och ska vi i så fall börja med de som orsakar direkt skada på människor, eller ska vi börja med de som inte alls ger sig på människor? Eller – ska vi kunna fortsätta att leva och fungera ihop med dessa djur så som vi gjort under århundraden?
Mitt svar är tveklöst ja, djur oavsett om de är vilka eller tama som ställer till problem måste tas om hand.  I de flesta fall handlar det då om att döda dem. Och att vi alltid levt sida vid sida med djuren är ju direkt felaktigt, varför fanns det inskrivet i de gamla lagarna att medborgarna var skyldiga att ställa upp på folkdrev efter rovdjur? Varför har det fram till för ungefär 40 år sedan funnits skottpeng på varg i sverige? Varför finns det fortfarande skottpeng på varg i vissa områden i världen?

Mot slutet kommer Sundevall med en rejäl drapa mot jakthundar (den sundaste kategorin hundar i sverige, inte minst för att de får bete sig "ursprungligt"). Han drar även till med lite märklig statistik. Han påstår:
De flesta fall av dödligt våld med skjutvapen i Sverige, sker med vapnet i händerna på den person som har licens för vapnet ifråga
Kan det här verkligen stämma? Kikar man på statistiken från Brottsförebyggadne rådet så visar det sig att 20% av dödsfallen varje år sker med skjutvapen, medan det vanligaste vapnet är kniv. Borde inte Dick i rimlighetens namn jaga knivar istället då?  Narkotika är vanligt, här måste jag inflika att narkotikadömda näpperligen beviljas vapenlicens eller får behålla sina vapen, men det missar Dick. Kanske plockar han in självmord i sitt påstående, det är i alla fall vad Cullingman misstänker. Sedan är det ju bra att veta att det mesta dödliga våldet sker i storstäder, där för övrigt procentandelen som innehar legala vapen är lägre än på landsbygden. Men det struntar Dick i. Näe, Dick har helt enkelt fel, eller vad tror ni efter dessa rader från DN:
Skottlossning på öppen gata har blivit allt synligare i Sverige. Vapenvåldet i Malmö upphörde inte när den nu dömde Peter Mangs häktades. Mindre städer som Eskilstuna drabbas av upprepade skottlossningar.
Men enligt Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) har det inte skett någon större ökning av antalet mord begångna med skjutvapen i Sverige. Däremot konstaterade BRÅ 2011 att dödligt våld med illegala skjutvapen ökat från 1990 till 2008 samtidigt som motsvarande våld med legala skjutvapen, sådana som gärningsmannen hade licens för, mer än halverats under samma tid.
Ännu mer frapperande för Dick Sundevall, som nu bevisligen kan beläggas med lögn, blir det när man går direkt till källan. Rapporten från BRÅ:
 Det dödliga våldet som begås med  skjutvapen  utgör sedan början av  1990-talet omkring 20 procent av fallen. Vid i genomsnitt 70 procent  av dessa brott har gärningspersonen inte licens för vapnet. Andelen  fall utan licens har ökat mellan år 1990 och 2010.  
Fall med licens skiljer sig åt från fall utan licens på flera sätt. När gärningspersonen har licens för vapnet är offret vanligen en kvinna och  brottet hänger ofta samman med en svartsjuke- och separationsproblematik. Användningen av skjutvapen då gärningspersonen har licens är den enskilda våldsmetod som är starkast förknippad med själv mord hos gärningspersonen.
 Dick Sundevall, om du vill behålla din journalistiska heder så får du nog ta och ge tusan i så här tendentiösa utspel i framtiden, egentligen borde du göra en pudel och erkänna att du inte kopplat in hjärnan när du skrev texten till Para§raf.

3 kommentarer:

  1. Svar
    1. Mest trött. Det är jobbigt att kämpa mot väderkvarnar.

      Radera
    2. Lördagar är bra tillfälle för det.

      Radera