Glesbygdens sakta utarming

Uppenbarligen skall man straffas på alla upptänkliga sätt om man bor i glesbygd. Eller ens på landet för den sakens skull. Alla vill nämligen göra maximal vinst, och då skall små enheter och enheter belägna långt från andra enheter straffas eftersom de är olönsamma att leverera till. Det finns inte ett allmänt samhällsintresse att se till att hela Sverige skall leva, det är upp till invånarna i olika avkrokar att efter bästa förmåga ordna detta verkar det som. Eller vad säger ni om det man kan läsa i SvD idag:

Mjölken från Arla kan bli dyr i glesbygden. Arla begär 500 kronor för att köra ut 90 liter mjölk till Olles bensin och kiosk i jämtländska Tulleråsen, skriver Länstidningen.

- Då måste vi lägga på 4,50 kronor per liter för att kunna sälja den. Vem vill köpa så dyr mjölk? frågar Tord Edler som arbetar i butiken.

- Det är inte försvarbart att köra ut små leveranser i stora lastbilar. Inte miljömässigt heller. säger chefen för Arlas kundservice Dan Danielsson.

Min spontana reaktion är att om Arla hade tänkt ett steg till så hade man sett att en levande lands- eller glesbygd är bra för den biologiska mångfalden och genom att skapa förutsättningar för en levande glesbygd så hade man bidragit till stora miljövinster. Och Arla skall för övrigt inte komma dragandes med miljövinster med tanke på att man nu sätter plastkork på alla sina djävla produkter! Arla skriver själva på sin hemsida:

Vilken miljöpåverkan har förpackningsbytet?
Svar: En förpackning med skruvkork av plast ger en ökad klimatpåverkan (proportionellt med ökad mängd plast) jämfört med den gamla förpackningen. Men hela mjölkförpackningen i sig utgör mindre än 5% av produktens miljöpåverkan. Den nya förpackningen levererar även mera "bekvämlighet"; den är lättöppnad, har återförslutningsmöjlighet och kan skakas.