Någon dag senare ringde det. Far blev allvarlig. Lillebror hade fortfarande inte lärt sig gå. Några dagar senare tog far på sig sin svarta kostym och begav sig till Lim-Eriks begravning.
Lim-Erik var ordföranden i fars fiskeklubb. En position jag nu innehar sedan ett par tre-fyra år. Medlem har jag varit i klubben sedan det blev en vakans i mitten av 1990-talet och jag blev invald.
Jag kom och tänka på allt detta härom kvällen när jag läste i senaste numret av Svensk Jakt (nr 2-3/2012). Där fanns en artikel om vådaskjutningar vid jakt. Statistiken visar att införandet av jägarexamen var vital för att få ner mängden våaskjutningar. Under åren 1970 till 1982 vådasköts 47 personer. Under de kommande 26 åren (1983-2010) vådasköts 48 personer. Olyckorna sker oftare vid småviltjakt, för den senare perioden var det 22 vådaskott vid högviltjakt och 26 vid småviltjakt. Överlag tycker jag att trenden är god, men givetvis skall vi arbeta mot en nollvision. Inte minst bör folk tänka på hur vapnen hanteras då över hälften av vådaskotten vid småviltjakt är självförvållade.
Men hur hänger nu detta ihop med Lim-Erik som jag skrev om i början?
Jo Lim-Erik dog av ett självförvållat vådaskott vid småviltjakt. Han måste ingå i statistiken. Det var vad jag blev påmind om när jag läste artikeln. Jag blev även påmind om min kurskamrat från jägarexamenskursen. Hans far dog, om jag förstått saken rätt, av ett vådaskott. Att ta jägarexamen var därför ett viktigt sätt för honom att bearbeta detta.
Jag avslutar med en vemodig snapsvisa som vi brukar sjunga en, ofta fler gånger, på årsmötena med fiskeklubben. Det är en visa som får mig att tänka på döda vänner:
Avbitarens visa
Jag har aldrig bitit å en
Flugan från vår herres spö, halleluja
Därför sprattlar jag i håven
Ensam och rädd för att dö
Ljugit har jag mångahanda
Om fisken som var allra störst, halleluja
Därför när jag nu skall landa
Ett glas för att släcka min törst
(paus, nubbe)
Nu jag går att flugor kasta
I strömmar någon annan stans, halleluja
Därför bröder låt oss hasta
Att tömma var droppe där fanns
Men när jag tänker upp på graven
Och flugspö't uti Karons båt, halleluja
Tror jag ändå jag biter å en
Sankte Petri bröder förlåt
(resten av nubben)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar