Naturvårdsverkets ineffektivitet

Kanske finns svaret på varför vi jägare upplever sådan frustration avseende naturvårdsverket i en artikel som publicerades i miljöaktuellt igår. Den heter Kaos på Naturvårdsverket lamslår miljöarbetet. Och orsaken till detta kaos? Jo som vanligt stavas det omorganisation.

Omorganisation är ett gissel som allt för många chefer och styrelser tar till för att sätta sin prägel (stämpel) på en verksamhet. Väldigt sällan har en djuplodande analys gjorts av vare sig behovet av omorganisation eller dess effekt. Vad gäller en omorganisations effekt är riskbedömning det jag upplever brukar saknas. Detta verkar gälla även Naturvårdsverket:

– Att inleda en så stor process när inte ens Maria (Ågren) kan tala om varför vi måste göra en så stor förändring skapar frustration. Det fanns ingen problembild och folk undrade varför de måste jobba på ett annat sätt, säger en av källorna till Miljöaktuellt.

Därtill innebär omorganisationer såväl synliga som dolda kostnader, de sistnämnda oftast i form av tid. Googlar man lite på "kostnad omorganisation" hittar man oändliga mängder enskilda exempel, men egentligen inga övergripande sammanställningar eller råd kring hur man minimerar kostnaderna vid en omorganisation. Inte heller hur man genomför en omorgansation så effektivt som möjligt.

Nåja. Naturvårdsverket omorganiserar. Här är några belysande klipp ur miljöaktuellts artikel:

– Naturvårdsverket har vare sig blivit vassare eller tydligare av reformen. Det blir bara fegare och fegare och det är tragiskt, eftersom myndigheten behövs som en tydlig spelare på miljöområdet, säger en tidigare tjänsteman på verket som har bytt jobb.

Flera anställda menar att omorganisationen som drog igång i april 2011 har skapat en svagare och mera osäker myndighet som tappar fart och inte längre driver miljöarbetet framåt som tidigare

Förändringsarbetet har pågått i nästan ett år, generaldirektören har arbetat där i två:

Ett år efter att Maria Ågren tillträdde som generaldirektör inledde hon arbetet med att bryta upp den gamla uppdelningen i sakområden för att gå över till en renodlad processorganisation med ansvar för uppdrag respektive genomförande. Enheter slogs ihop och personalen möblerades om rejält.
– Det var frustrerande för dem som jobbat med hela kedjan att nu bara se en del av arbetet. I stället för att tänka ”väg” får de nu tänka ”projekt” och att de ansvarar för en del av detta. Det går även ut över nyanställda som trott att de ska jobba bredare, säger en tjänsteman som jobbar kvar på verket.

I varje organisation är det viktigt att folk vet vad de skall göra och att de gör rätt saker:

Enligt Miljöaktuellts källor ges inte några tydligt beskrivna arbetsuppgifter. Tidigare var anställda experter på en sak, till exempel miljöeffekter av vägar, hamnar eller flygplatser. I den nya organisationen ska varje anställd jobba med antingen forskning, vägledning eller ärendehantering.
Nio månader efter att den nya organisationen sjösattes sitter många fortfarande kvar med sina gamla arbetsuppgifter, eftersom ingen annan tagit över dem.
– Flera gånger har remisser bollats mellan avdelningar och enheter och vi har tvingats begära förlängd svarstid för att vi inte vet var ärendet hör hemma. Ibland får man ta hand om det för att kompetens eller tid saknas där ärendet egentligen hör hemma, säger en tjänsteman.
– Jag tror att många på verket är mycket engagerade och tycker att arbetet är viktigt. Nu försöker man att täcka upp för när organisationen inte fungerar. Det kan göra att ledningen inte märker hur stora problemen är. Folk hoppar in och gör jobb de inte borde för att det ska gå ihop, säger samma tjänsteman.

Om sakernas tillstånd verkligen är så illa som det beskrivs i artikeln så är det inte konstigt att frustrationen fortplantar sig ut i samhället. T.ex. vad det gäller beslutet om skyddsjakt på varg, ett beslut som går tvärt emot den politiska intentionen. Men politikerna kan inte göra allt för mycket åt detta, tar man verket i örat blir det ministerstyre....