Vi får vända oss långt bakåt i tiden för att finna liknande siffror. Närmare bestämt till den senmedeltida agrarkrisen, vars bakomliggande orsak var den extrema befolkningsminskning som pesten innebar. Då växte också mycket igen. Men vanligare var att åkrar och ängar på de övergivna gårdarna kom att tas i anspråk som betesmark för granngårdarnas kreatur. Men idag har inte igenväxningen en befolkningsminskning som orsak. Nej, Sveriges befolkning ökar. Däremot har det politiska målet att vara tämligen självförsörjande på föda tappats bort.
I perspektivet att vi inte längre har en landsbygdspolitik som syftar till att föda vår befolkning känns regeringens pågående storprojekt Sverige - det nya matlandet rätt konstig:
Sverige – det nya matlandet är regeringens vision omÄr detta rätt ände att börja kan man fråga sig? Nåja, vi kan kika under delområdet primärproduktion där målet är att det skall vara enkelt, roligt och lönsamt att vara primärproducent av livsmedel. Så är det definitivt inte idag, vilket innebär att regeringen har en mycket lång väg att gå innan målet är uppfyllt. Idag är det krångligt, stressande och olönsamt att vara primärproducent av livsmedel. Eller varför har 95% av mjölkbönderna i min trakt lagt ner sin verksamhet de senaste 25 åren? Varför finns det bara djur som håller öppet delar av landskapet på 40% av gårdarna och torpen (jordbruksfastigheterna) i min trakt? Och då är det ändå en trakt med relativt många hästgårdar!
att skapa jobb och tillväxt över hela landet. Genom
satsningar på mat och livsmedelsproduktion samt mat
i kombination med upplevelser ska 20 000 nya jobb
skapas till 2020.
Delvis beror det självklart på att det är ett synnerligen krångligt regelverk kopplat till djurhållning idag. Det krångliga regelverket är en bidragande orsak till ett det blir dyrt och olönsamt att ha djur. Billigare är självklart att plantera igen markerna med gran, eller bara låta dem slya igen. Och någon överproduktion av viltkött kan vi inte heller räkna med där jag bor. Vi som jagar där kan göra ett uttag som täcker en mindre del av den egna familjens konsumtion av viltkött. Då finns inga incitament att sälja av rådjur och någon älg till något viltslakteri. För om jag säljer viltkött för kanske 50 kr per kg och sedan måste åka till ICA för att köpa motsvarande (ekologiskt) kött från gris eller nöt så gör jag en förlustaffär på 50-100 kr per kilo kött!
Näe. Sverige behöver snarare en totalt förändrad landsbygdspolitik än ett politiskt matprojekt av det slag Sverige - det nya matlandet representerar. För Sverige behöver öppen, brukad mark för såväl sin identitet som den biologiska mångfalden. Och hur man i den ekvationen skall kunna infoga den rovdjurspolitik SNF och en del andra organisationer förespråkar övergår mitt förstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar