Älg i gölen

Även vid starten på den tredje dagens älgjakt såg vi älgar ute på gärdena vid samlingen på morgonen. Vi postade i samma område som dag två. Jag fick ett skogspass i utkanten av våran mark. Fint, bitvis lite snävt pass med en göl sisådär 80 m från tornet. Min känsla är att det passet borde kunna bli ett generalpass vid framtida vildsvinsjakter.

Hunden släpptes och stötte en grupp med tre älgar (ko med kalv och tjur), kon och kalven drog iväg åt SV ut ur såten. Tjuren förstod jag aldrig vart den tog vägen. Däremot tog hunden relativt snabbt upp en kviga. Om jag förstod saken rätt släppte hunden men en passskytt fick syn på en kviga (samma?) i såtens östra del, ett N-S löpande skogsparti i vars N ände jag satt.

I partiets södra del fick T (en av gårdagens skyttar) syn på kvigan precis inne på grannmarken. Hon kom inte in på vår mark där men rörde sig norröver. Avståndet till mig var väl ungefär en km så jag satte ner kaffekoppen och förberedde mig genom att höja ljudet på medhörningen i mina kåpor.


Efter en stund hörde jag svaga prasslanden som inte lät som vinden inne i skogen. Lite grenar som knäcktes. Jag vände mig mot öster. Ljudet av knakande grenar kom närmare och kompletterades med ljudet av tunga klövar i våt mark. Ögonblicket senare klev en kviga fram ur skogen och stannade upp vid gölen. Hon såg rätt lite ut på håll och hon verkade vara ensam. När hon böjde sig ner för att dricka lät jag kulan gå.

Kvigan ramlade framlänges ner i gölen, det såg nästan ut som hon dök. Hon sprattlade lite och låg sedan stilla. Jag meddelade, på sin höjd 45 sekunder efter skottet, att jag skjutit och att kvigan låg ner.

När vi tog hand om kvigan visade det sig att jag inte skjutit i hjärt/lung regionen utan lite högt. Kulan hade gått in i överkant på bogbladet och slagit av ryggraden för att sedan stanna precis innanför skinnet i halsen. Jag tror att detta berodde på att jag:
1/ satt högt upp i förhållande till älgen och inte kompenserade för detta.
2/ sköt när hon böjde ner huvudet för att dricka.

Hur som helst, det gick så bra det över huvud taget kunde. Under eftermiddagen jagade vi av ytterligare en såt efter vår sista kalv. Vi fick den inte. Nu är årets gemensamma älgjakt avklarad. Den sista kalven lämnar vi till hundförarna att ta hand om. Jag antar att de kommer att försöka få till ett bra ståndskall innan de skjuter. Det behövs för att hålla hundarna intresserade och duktiga.