Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

onsdag 6 juli 2011

Jaktåret har startat på allvar

Igår kväll var jag ute i markerna igen. Jag smög lite utefter några nyslagna vallar. Eller ja. De slogs för några dagar sedan och har vänts ett par gånger. Jag antar att gräset skulle pressas till småbalar med hö. Men igår kom regnet. Fler gånger. Så de får antagligen rulla höet till storbalar och plasta det.

Nåja. Jag var i alla fall på plats från 21.30 till 23.00 tiden.

Först såg jag en bock som hetsade en råget. De sprang runt runt. Stannade upp. Gick. Betade. Sedan började han jaga henne igen. Jag tycker nog att det är rätt tidigt. Brunsten skall väl inte dra igång ännu på någon vecka. Jag hade sällskap av dessa båda rådjur hela kvällen.

På rådjurens gärde dök det upp en räv. Antagligen samma som jag såg igår. Den smög omkring och hoppade på smågnagare. Rätt smal, ganska gles svans. Men inte skabb utan en typisk sommarräv. Och är det en tik så har ju valparnas mjölkdrickande tagit sina krafter också. Den räven får vara. Åtminstone till 1/8.

Medan jag stod och kikarspanade på räven hörde jag hur det prasslade intill mig. Efter en stund kikade en ung grävling fram ett par tre meter bort. Försiktigt plockade jag fram geväret. Grävlingen stod avvaktande med halva kroppen framme ur vassen. Jag förde bössan till axeln. Tryckte av.

Fan vad hårt trycket är, tänkte jag.

Sedan insåg jag att bössan var säkrad. Förde upp tummen och osäkrade vapnet. Grävlingen stod kvar, uppenbarligen fortfarande fundersam över huruvida jag kunde vara farlig eller ej. Kanske till och med funderande på om jag var träd eller annat. De har ju inte världens bästa syn. Men destu bättre hörsel och luktsinne, så det var tur att jag hade den svaga kvällsbrisen från grävlingen mot mig.

Grävlingen var en grå skugga i kikarsiktet (NF 5,5-22X56). Det är trots allt högförstorande och svårt att justera ner så det kan fokusera på så korta avstånd. Konturen och ögonspegeln kunde dock urskiljas så jag följde ryggraden en bit bak. Kikarsiktet är högt monterat så kulan kommer några cm ner på dessa avstånd. Därefter kröker jag fingret om avtryckaren och klipper av skottet. Grävlingen blir stående vänder och försvinner några få steg in i vassen.

På skottplatsen ligger rätt mycket blod och lungrester. Några meter in i vassen, där det är riktigt blött, ligger grävlingungen.

Jaktåret har nu officiellt invigits med skyddsjakt enligt Jaktförordningen bilaga 4 punkt 11:

Årsunge av grävling får jagas,
om det behövs för att
tillgodose lantbruket eller
viltvården

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar