Rävjaktsartikel

Kanske skall man se det som ett sätt att sprida kunskap om jakt till en specifik målgrupp snarare än att det skall fungera som instruktion eller inspiration. Vad gaggar han om nu kanske någon tänker, men det jag syftar på är den serie av jaktartiklar som jag just nu håller på med till självhushållartidskriften Åter. I nr 1 2011 skrev jag en allmänt hållen artikel om jakt om en del i en självhushållarstrategi. Eller ja, allmän och allmän. Den utgick specifikt från mig och hur jag försöker integrera jakten i vår familjs strävan efter att bli så självförsörjande som möjligt.


Efter den förra artikeln fick jag en del respons. Viss respons var riktigt rolig, ofta rörde det sig om intressanta funderingar kring tillvaratagande av djur, främst grävling. Viss respons var negativ. Där fanns till och med personer som slutade prenumerera på tidningen Åter med hänvisning till artikeln. Det får mig att fundera över vår så kallade allmogejakt i sverige. Är den så bred och folkligt förankrad som vi jägare gärna inbillar oss. Eller kan det vara så att många av Åters läsare är utflyttare, ofta akademiker, vilka saknar nätverk att ta sig in i nya jaktliga kretsar. Själv saknade jag fram till för några år sedan helt erfarenhet av jakt, det förekom inte i min släkt undantaget svärfar som började jaga i norra Värmland under älgexplosionen för 30 år sedan. Jag får en känsla av att Åters läsare har lättare att finna sig i att det hemslaktas djur på gårdarna än att jakt lyfts fram som ett sätt att förse sig med gott ekologiskt kött (och andra produkter).


Artikeln i Åter nr 2 2011 riskerar att få än kraftigare reaktioner än den första. Denna gång skriver jag nämligen om rävjakt. Texten bollade jag fram och tillbaka flera gånger med Åters redaktör, Petter B. Vid det här laget har vi arbetat upp ett gott samarbete, jag har levererat ett dussin artiklar till Åter och Petter känner sina läsare och brukar ha goda innehållsmässiga synpunkter som i de allra flesta fall förbättrar artiklarna högst avsevärt. Vad gäller rävjaktsartikeln så kom vi fram till att alla antydningar om att det är roligt att jaga skulle plockas bort. Reaktionerna från jaktartikel nr 1 var klara på den punkten. Jakt är acceptabelt om det är "nyttigt". Sedan lyfte vi fram den viltvårdande och ekologiska aspekten. För att tydliggöra detta raggade jag fram ett par bilder på skabbrävar via forumister på Jaktsnack. Tack Lars och Tore, det kommer snart tidningar hem till er.

Jag vill i nuläget tro att det blev en artikel med bra balans. Men givetvis löper även denna risken att stöta bort en eller annan känslig individ. Hur som helst så är det ett roligt sätt att försöka agera "jaktlig ambassadör", att på ett sakligt men ändå personligt sätt förmedla vad jakt är till människor som i många fall saknar erfarenhet av jakt. Och de av Åters läsare som har jaktlig erfarenhet, hoppas jag får en trevlig lässtund. Nästa försök att sprida kunskap om jakt och öka acceptansen för jakt efter de gångna vintrarnas utpekande av jägarkåren som blodtörstiga och skjutkåta skogsvildar kommer vilken dag som helst. Då publiceras en gästkolumn som jag skrivit på Supermiljöbloggen. För den texten vill jag rikta ett tack till Fredrik Widemo på Svenska Jägareförbundet som försåg mig med underlagsmaterial.

Till sensommarnumret av Åter har jag skrivit en artikel om grävlingsjakt. Denna gång har jag valt ett rätt extremt självhushållarperspektiv - att jaga grävling för att komma åt fettet för att göra lädersmorning! Det skall bli kul att höra reaktionerna på den artikeln, men den passar egentligen bättre i Åter än någon av de tidigare jaktartiklarna...