Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

torsdag 2 december 2010

Jakt på skadad älg


Första älgjaktsveckan. Vi fällde en tjur tämligen omgående och hade en ko och två kalvar kvar på licensen. Gjorde uppehåll torsdag, fredag och lördag. På söndagen återupptogs jakten. Men vid samlingen meddelade jaktledaren att vi hade stora restriktioner. Vi skulle faktiskt jaga ett bestämt djur. En liten ko som setts av flera grannlag. En ko som var uppenbart skadad eftersom hon haltade kraftigt. Jag kan dock fortfarande inte förstå varför våra grannar inte lade sig vinn om att fälla henne...

Jag fick ett pass vid en vändplan invid ett ganska uppvuxet hygge. Så fort jag satt mig på plats hörde jag på radion hur Lars meddelade att han stött upp en haltande ko när han gick till sitt pass. Lars pass låg halvannan km väster om mitt. Lars fick uppfattningen att djuret drog norröver. Skyttarna norr om gjorde sig redo. Jag satte mig på min ryggsäck och väntade. Efter ett tag hörde jag något prassla i björkslyet. En vaggande varelse kom emot mig. Den rörde sig relativt långsamt. Utan minsta tvekan var det den aktuella kon som kommit till mig, till mitt pass.

Adrenalinet slog till.

Jag höjde bössan när hon visade bredsidan. Tryckte in avtryckaren. Inget hände.

Säkringen!

Åtgärdad. Höjde bössan igen. BAM! Snabb repetering. Kon rörde sig fortfarande frammåt, ingen skillnad i gången. Utan tvekan kramade jag avtryckaren igen. BAM! Kon föll ihop. Jag meddelade över radion att jag fått det aktuella djuret. Klockan var 08.17. Hunden hade inte ens hunnit släppas. Där fanns passkyttar som fortfarande satt i sina bilar på väg till pass.

När vi kikade närmare på kon såg vi att hon hade en utläkt (eller snarare missläkt) skada, sannolikt en trafikskada. Hennes högra (eller var det vänstra? minns inte riktigt) framben var förtvinat och låst i en uppdragen position. Lårbenet var sammanläkt med bogbladet och klöven förvuxen. Hon hade uppenbarligen inte stött sig på benet på många månader. Det var utan tvekan en välgärning att fälla henne och det kändes väldigt skönt när hon låg. Att avsluta djurs lidande är bland det viktigaste vi jägare kan hjälpa till med. Det som stör mig är att det inte gjordes tidigare, allra helst direkt efter den eventuella trafikolyckan (som vi för övrigt inte fått någon anmälan om). Båda skotten satt för övrigt i hjärt/lungtrakten även om det ena även slitit av matstrupen vilket spred en del maginnehåll till framkroppen.

Kon räknades efter samråd med älgskötselområdet och polisen av från vår licens och vi fortsatte jakten någon timme senare.

Tack till Lars som tog bilden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar