Klass 1 vapen är tillåtna till allt jaktbart vilt i Sverige. Men klass 1 är mycket bred och innefattar allt ifrån kalibrar där knappt hälften av all tillgänglig köpeammo uppfyller kraven för klassen till riktigt tunga kalibrar som kan fälla en elefant. Konsultbolaget Svensk Naturförvaltning har sammanställt statistik från vildsvinsklubben vad gäller behovet av eftersök vid vildsvinsjakt. Jag fick statistiken från Johan T på Svensk naturförvaltning i samband med att vi tecknade en ansökan om forskningsmedel från viltvårdsfonden.Statistiken visar att kalibern 6,5x55 är i klenaste laget för vildsvinsjakt. Visst faller majoriteten av grisarna på plats men andelen eftersök uppgår till över 25%. Givetvis räcker kalibern om kulan sitter där den skall, men den ger inga marginaler för halvbra träffar eller träffar i benet vid (helt korrekta) skott i bogen. Statistiken visar också att det räcker att gå upp något, till någon av 7,62 kalibrarna, för att mängden eftersök skall mer än halveras. I den presenterade statistiken är det framför allt 6,5, 7,62 (.30) samt 9,3 kalibrarna som är av intresse. De övriga kalibrarna som ingår i statistiken är representerad i allt för få situationer för att de skall vara riktigt intressanta, t.ex. kan det relativt höga behovet av eftersök för 8x57 bero på att det är ett par relativt osäkra skyttar som hanterar dessa medan den hårt sparkande .338 antagligen hanteras av en eller ett par mycket säkra skyttar.
Det kan även vara så att det finns fler 6,5x55 Swedish Mauser och 8x57 Infanterie Splitzer i stugorna än 338 Lapua Magnum, 338 Winchester Magnum eller 338 Norma Magnum.. ;)
SvaraRaderaStatistik och förbannad dikt eller hur var det nu igen?
SvaraRaderaStatistiken gäller knappt 500 vildsvin skjutna i Halland och speglar främst det. Samtidigt kan man väl dra några slutsatser, eller åtminstone se några tendenser:
Vid vildsvinsjakt (och all annan med för den delen) skall man vara säker med sitt vapen, men man skall även gå upp något i kaliber och inte ligga i gränsområdet för vad som är tillåtet i klass 1.
Men det är klart, skulle jag sitta vid en åtel och vara ute efter brungrisar skulle jag nog allvarligt överväga 6,5:an istället för 30-06:an eftersom jag har mer vana av den och är en säkrare skytt med den.
Det är ju för litet underlag.
SvaraRaderaDet kan ju vara en enda klant eller en person med annan definition på eftersök som gör hela skillnaden.
Jovisst, det är inget jätteunderlag men det är det underlag som finns tillgängligt. Egentligen skulle vi behöva ett nationellt underlag likt de som finns från Norge där man studerat hur mycket folk över, vilka kalibrar som används och hur långt älgarna går efter påskjutning.
SvaraRaderaSå självklart behövs större underlag och fler variabler, inte minst behöver dödsök skiljas ut från skarpa eftersök. Jag vet faktiskt inte om dessa är urskiljda. Även användande av ljuddämpare/rekyldämpare samt åtelbelysning vore intressanta parametrar. Men nu börjar vi nog närma oss doktorsavhandling. Jag lovar att skriva den så fort jag kan leva på räntor och apanage ;-)