På sisådär 30 m håll såg jag en grupp djur på åteln. De rörde sig i dimman. En tydligt större och flera mindre. Totalt var det fem eller sex djur. Jag sjönk ner på knä och stödde vänsterarmen på knät. Den gula triangeln i siktet hittade bogen på ett av de minsta djuren. Jag konstaterade att det var helt friställt och kramade in avtryckaren.
Klick!
En kall kår for genom kroppen. Bössan klickade. Jag avvaktade en minut och öppnade sedan försiktigt låset. Ingen patron hoppade ut. Jag drog tillbaka slutstycket fullt och repeterade försiktigt in en patron.
Jag höjde bössan men märkte att jag skakade på grund av at jag börade få kramp i höger fot. Tog ner bössan och ändrade ställning. Tog nytt stöd mot vänster knä och lyfte bössan igen. Den gula triangeln hittade på nytt bogen på ett friställt djur. Jag kramade in avtryckaren och denna gång gick skottet som det skulle.
Det blev ett fasligt liv på åteln och djuren for iväg åt söder.
Tystnaden lade sig. Jag reste mig upp och slog på pannlampan för att få bättre ljus än åtelns fasta gröna belysning. Närmade mig och såg något på åteln, något som låg och ryckte med ena bakbenet. En fin matgris. Brunröd i pälsen med enstaka nästan svarta partier.
Jag kontrollerade att gyltan var död och vände hem för att hämta Essa.
Hunden var på grisen utan att tveka. Det är lovande, kanske kommer jag åter att kunna använda henne för grisjakt. Dessa besök vid nyskjutna grisar borde få henne att komma över sin rädsla.
Sedan tog vi hem gyltan, flådde och tog ur henne. Skulle tippa att hon vägde 40-45 kg levande, ganska lagom för att hantera på egen hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar