Djurrättsterroristerna granskas i "vanlig" media

Om man följer det som händer inom jaktkretsar och lantbrukskretsar så känner man till den hotbild som råder gentemot synliga företrädare för jakt och djurhållning. För det är gentemot just förebilder som jakthatare och djurrättsterrorister sätter in sina stötar. Att en av de lite större regionala tidningarna, GöteborgsPosten, nu sätter in ett rejält stycker undersökande och grävande journalistik för att granska miljöterroristerna är väldigt välkommet.

GP är annars en tidning jag tappat förtroendet för. De var tidigare oberoende liberala och betecknar sig fortfarande som sådana men genom att rekrytera Alice Teodoresco, som befinner sig långt ut på den nationalistiska högerkanten, så har ledarsidan förändrats. Detta berodde såklart på att tidnginskoncernen stampen var i akut behov av att bättra sina siffror och då valde att bli språkrör åt den svenska högern utanför moderaterna. Så beteckningen oberoende liberal är i dagsläget drekt missvisande för tidnignens ledarsida. Sedan har det gått lång tid sedan tidningen levererade kvalitativ journalistik, men kanske har detta i och med den nu aktuella granskningen förändrats. En granskning som har refererats flitigt i övrig media, inte minst jakttidskrifterna och lantbrukets tidskrifter även om just dessa tidskriftskategorier redan tidigare haft ganska bra täckning av djurrättsterrorismens yttringar dock inte på detta koncentrerade och sammalde vis. Det nya i GPs rapportering torde vara att de wallraffat lite.

GPs granskning i korthet, detta är alltså bara ett slags referat av GPs artiklar och ingen research jag gjort själv:

Djurrättsterrorismen kretsar kring en mindre, hård kärna av aktivister vilka nätverkar men primärt leds och administreras ifrån en mindre ort sydost om Göteborg. Den djurrättsrelaterade terrorismen har ökat i intensitet de senaste två åren och över 200 brott har anmälts i västsverige. För att, likt IS, underlätta för sina supportrar så sprids instruktioner kring hur man så effektivt som möjligt sprider skräck. Det hela är cyniskt, ledningen / inspiratörerna / är äldre och kring sig har de yngre fans, eller prospects, som precis som i andra gängsammanhang får göra grovgörat.

 GP frågar hur man kan engagera sig svarar hon att det finns olika grupper, "i olika nivåer”. Bland de lägre finns grupper som gör intrång, smygfilmar och fritar djur, däribland Djurrättsalliansen, ”Tomma burar” och ”Save movement”. Högre upp i hierarkin finns Djurfront, Hunt Saboteurs och Djurrättsmilisen. Hon skriver att det går bra att vara medlem i flera grupper samtidigt. ”Vill du göra verklig skillnad så finns Djurfront. Dom går hem till djurplågarna och deras familjer. Men det är inte för alla”.

GP kontaktar en representant för den hårda kärnan i organisationen, han besvarar en del av GPs frågor. Bland annat struntar han i svensk lag:

Förespråkar ni brottsliga aktioner? Om ja, till vilken gräns?
– Vi överväger alltid vad som gynnar kampen för djuren bäst. Bara för att något skulle vara olagligt innebär det inte automatiskt att det är fel.

Polisen försöker samordna spaningen i hela västsverige, oavsett vilken region brottsligheten sker inom. Betydelsen av samordning har ökat efter att SÄPO inte längre har miljöterrorismen på sitt bord. Polisen håller även på att undersöka möjligheten att se över brottsrubriceringen och därigenom visa på allvaret i brottsligheten. För det är faktiskt frågan om organiserad nätverks- eller gängbaserad verksamhet, för jag tycker faktiskt att vi skall sluta att skönmåla dessa brottslingar de är inget annat än gängkriminella även om de drivs av lite andra krafter än de gruperingar vi i vanliga fall kategoriserar som gäng.

Av de över 200 brotten går många att binda direkt till en militant falang inom den svenska djurrättsrörelsen. GP har granskat aktivisterna, som rör sig mellan olika organisationer. Det handlar om ett hundratal kringresande aktivister från olika delar av Sverige som är redo att sprida grova mordhot och begå systematiska brott mot lantbrukare och djurägare runt om i landet. Många är unga, kvinnor och arbetslösa.
Aktivisterna är till stor del fanatiska veganer som likställer all form av djurhållning, även husdjur, med förslavandet av afrikaner och förintelsen av judar – något man också använder för att rättfärdiga grova brott mot lantbrukare.

För att göra saker och ting lite enklare för polisen har GP kartlagt ett 50-tal aktiva terrorister. En del av dem är knappt byxmyndiga...

GP har även tagit kontakt med flera drabbade och skildrat deras situation. Det är ingen upplyftande läsning.

Men kommer granskningen att ge någon effekt? Antagligen inte, jag uppfattar det inte som om politikerna tar frågan på allvar. Personligen anser jag att det är en fråga som även SÄPO bör vara involverad i, det är trots allt en fråga om Sveriges livsmedelsförsörjning. Men görs det inget så är det i sig en underminering av rättsstaten.
______________
Se även:
Cirkusakademin tycker att politikerna är flata och går aktivisterna till mötes.

Boktips: Svälten

Jag fick Svälten av Magnus Västerbro i julklapp. Den vann augustpriset i genren populärvetenskap/fakta.

Boken har inte mer än marginell koppling till jakt men den är intressant och relevant. Den handlar primärt om de tre svältåren på 1860-talet där det första främst drabbade norrland och de övriga södra sverige. Skildringen är fruktansvärd, att en svältkatastrof av detta slag kunde ske för blott 150 år sedan i Sverige känns helt främmande. Samtidigt måste man vara medveten om att vi på ett utstuderat sätt försatt oss i en mycket sårbar situation. Den svenska självförsörjningen är idag totalt utraderad, vi har inga som helst marginaler ifall något skulle ske på ett överstatligt plan, något som helt plötsligt skulle stoppa matleveranserna till Sverige. Och matförråden skall vi inte prata om, de är i stort sett obefintliga. Vi klarar oss helt enkelt inte i många dagar utan leveranser utifrån,  så om en global missväxt skulle drabba världen så skulle i första hand de fattigaste länderna råka illa ut men bland västvärldens utvecklade länder ligger Sverige riktigt dåligt till då vi saknar säväl lager som möjlighet och förberedelse att producera mat inom landet. Och bättre blir det inte av de krafter som aktivt motverkat proteinförädling, dessa anti djurhållningskrafter som granskats ganska hårt den senaste tiden kommer jag inom kort att ta upp i en blogpost. Men tills dess kan jag rekommendera Svälten av Magnus Västerbro.

Test: ESEE 6

ESEE 6 är en rejäl kniv på 30 cm varav 15 är blad. Den är 4 mm tjock och väger 340 gram. Slidan som följer med är i svart kraftig plast. Mitt exemplar har en baksida i nylon som är anpassad för molle-system eller att hänga i bältet. Jag har även en liten utrustningsficka på framsidan.

 Själva knivne är stor och rejäl, mer avsedd för bushcraft/överlevnad än för jakt även om jag är övertygad om att den fungerar alldeles utmärkt att ta till när man skall flå vildsvin eller älg. Jag har dock inte testat att flå med den i praktiken ännu, däremot har jag huggit lite med den samt späntat en hel del ved med den.

 Slidan har bra passform men med den molle-anpassade baksidan så är den inte speciellt snygg. Jag avser att inom en snar framtid plocka bort mollebaksidan och ersätta den med en upphängare i läder, det känns som om det skulle fungera bättre.

Fickan på framsigan av slidan är riktigt bra. Den rymmer en mindre slipsten och ett tändstål. Jag har inte riktigt uppskattat denna typ av fickor tidigare men i detta fall fungerar den bra och känns helt OK.

Som vanligt med ESEEs knivar så är den i kolstålet 1095. Det är lätt att bryna upp till ny skärpa men blir ganska fort slött igen, vilket i sig är en anledning till att ha med sig en brynsten. Knivbladet är täckt med pulverlack, vilket ger ett bra skydd och går att ta bort om man tycker det är fult. Handtaget är i linnemicarta, ett formstabilt material som i värsta fall kan bli lite halt när det kletats in i blod och kroppsvätskor.

Själva kniven är i storlek ungefär motsvarande en Fällkniven A1. Jaktligt sett är den på gränsen till att vara för stor, men den bör gå att använda och avser man att ordna lite ved eller behöver utföra mindre passröjning lär den verkligen kunna komma till sin rätt.

ESEEs knivar köper man lämpligen hos knivbutik. En ESEE 6 kostar i nuläget ca 2000 kr, nylonbaksida ytterligare ca 700 kr och fickan 350 kr. Det innebär att en ESEE 6 i samma konfiguration som min kostar ungefär 3000 kr från en etablerad handlare. Beställer man den direkt från USA så ligger samma konfiguration på 210 USD + frakt + tull + moms vilket ger en slutsumma som innebär att det knappt lönar sig att privatimportera även om priserna är till synes lägre.