Med en vorsteh och ett fullt vapenskåp är man glad alla veckans dagar!

fredag 16 augusti 2019

Råbock 16 augusti 2019

Idag gick jag ut vid 4 snåret. Det regnade och jag hade på förhand valt ett pass i anslutning till en havreåker där vi haft grisproblem så tanken var att hålla koll på gris samtidigt som jag spanade efter en lämplig råbock.

Regnet strilade och tiden gick. efter tre och en halv timme började det krypa ordentligt i benen. Eftr fyra tog jag mig en bensträckare och fick syn på en bock i änden på fältet, dold bakom det träd som tornet stod vid.

Jag spanade en stund på bocken i kikaren innan jag bestämde mig för att lämna allt onödigt i tornet och smyga mig närmare.

Utefter en mur smög jag. Och när jag inte trodde mig kunna komma längre så kröp jag i det våta gräset ut på en mycket svag förhöjning i vallen. Fällde ut benstöden och la an.

Bocken stod med huvudet mot mig. Fukten började sippra in genom byxorna. Bocken vände sig och stod med rumpan mot mig. Jag kollade kulfång och bedömde det som ok. Armbågarna började bli blöta trots vaxat tyg i jackan.

Efter vad som kändes som en evighet vände bocken upp vänster sida mot mig och jag lät kula gå.

Bocken hoppade rakt upp och hoppade med stora skullt ut i havreåkern och försvann...

Faen. Skadeskjuten? Bom?

Tankarna flög genom huvudet när jag gick mot skottplatsen. Och insåg att hållet var lite väl drygt för en bock. Vad man kan missta sig när man har kikare och tycker att stödet känns säkert. Kunde inte hitta någon skottplats men ute i havråkern tittade en bock med jättehorn på mig, sannolikt en bronsbock. Sedan hoppade han iväg. En get och två kid likaså. Var det den bocken? Han var ju ungefär där jag såg "min" bock senast....

Nä. Inget att be för, lika bra att hämta hunn.

Vi spårade i lina där jag trodde att skottplatsen var. Ingen direkt reaktion. Men så ville hon ut i havren. Visst, inte mej emot. Lite lagom vimsigt men väldigt märkligt håll. Näe, detta funkar inte täntkte jag. Får testa något annat. Och släppte henne på frisök istället. Kände att jag inte kunde klampa omkring hur som helst i havren. 30 sekunder senare hade Essa hittat bocken som låg mitt i havren.

Jag släpade ut den och satte in Essa i bilen innan jag satte igång att ta ur bocken. Träffen var bra, båda lungorna samt hjärtat var genomskjutna. Att rusningen blev så lång som den blev förvånar mig men rådjuren kan ju vara förvånansvärt sega.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar